Känslan när man faller av från vindögat och skotar hem seglen på en Corsair trimaran etsar sig direkt in i hjärnans njutningscentrum hos varje sann seglare. Loggen sticker iväg från 3-4 knop till 8-9 på några sekunder. Lite trim och upp med gennakern och farten tangerar 17-18 knop. Rodret svarar direkt och det är tur det; ska vi passera i lovart eller lä? Båtarna runtomkring tittar med skräckblandad förtjusning på, medan vi flyger om dem. Under ruset bestämmer man sig: jag ska ha en sådan här båt. Fru och barn är lika exalterade och consensus råder.
Många gör också slag i saken och det är bara att gratulera dem! För flertalet slutar det dock med att det inte blev någon ny trimaran och det är inte lite tragiskt. Minnet av den där trimaranseglatsen kommer att sitta i resten av livet, medan man seglar omkring med sin av omgivningen godkända kölbåt eller sitter på pensionärshemmet.
För det är så det är. Det är inte egna beslut som tas utan man låter andra besluta och för att passa in i gruppen så fogar man sig och accepterar. Det är naturligtvis omedvetet, men driften att passa in är otroligt mycket starkare än att självförverkliga sig. Mångfald och pluralism som är centralt för all utveckling har givit vika för någon slags mainstream-normalitet som effektivt sköljs över oss alla med hjälp av Internet och TV och båtpress. I den världen är trimaraner nischade för extremseglare. Familjeseglare ska ha båt med parabolantenn och djup köl.
Efter att ha talat med:
- svärfar (kan ej skilja på en trimaran och katamaran) som blev så upprörd över tankarna att han höll på att få hjärtinfarkt
- klubbens hamnkapten som frågade; jaha och vilken klubb ska du gå med i nästa år då?
- seglarkompisar som bestämt visste att trattamaraner inte kan kryssa
- arbetskamrater som tyckte att det vore att förhäva sig
- bankkamrern som tyckte att det vore mer ansvarsfullt att lägga pengarna på den nya FjärranÖstern-fonden och en större villa
så blev det naturligtvis ingen trimaran.
Alla självständiga tänkande människor som inte vill känna igen sig i den här beskrivningen utan litar på sin instinkt och intuition har chans att manifestera detta genom att beställa en ny båt till nästa säsong.
Varför inte glädja mamma till Jul med en presentcheck på en splitterny Corsair 36 i kolfiber?
3 kommentarer:
eller man lyssnade på StigH: men de är ju så fula.
Visst, det finns många skäl, han kanske är svärfadern?
Helt klart är det farligt att välja en trattamaran. Fåntrattamaran.
Skicka en kommentar