Gott Nytt År 2014!

"People sail for fun and no one has yet convinced me that it’s more fun to go slow than it is to go fast." Dick Newick

Begrunda Dick Newicks ord och låt inte ännu ett år passera utan en ny Corsair trimaran.

Vi bjuder alla som besöker Düsseldorfmässan (18 - 26 januari) på flyget dit och hotell om man tecknar order för en ny Corsair. Slår du till på en ny en Cruze 970, så bjuder vi dessutom på flyg för två personer och 5 dagars vistelse i Vietnam.

Alla skandinaviska kunder får dessutom välja en förhöjd rigg (från 12 till 13,5 meter) inklusive segel, utan extra kostnad.

Det är väl bra skäl till att redan nu fira med en fin Champagne? 

Gott Nytt År!

Americas Cup

Det var bara tre och ett halvt år sedan som flerskrov gjorde entré i Americas Cup, men det 33:e känns redan som forntid. Man kan sakna amatörandan från den tiden (allt är ju relativt). Vi kommer ihåg hur Ernesto Bertarelli, som själv är seglare, envisades med att stå till rors på Alinghi och vingla fram och tillbaks på kursen. Lovartsskovet dunsade upp och ner i vattnet i maklig framfart. Han hade betalt kalaset och tyckte väl att han kunde ha rätt att ratta sin båt för nöjes skull innan de skulle bli helt överkörda av Larry Ellisons vingförsedda monstertrimaran. 
Utan att vi visste det då, var det här som det alltid omtalade paradigmskiftet, tog vid.
Americas Cup har alltid handlat om prestige, passion, pengar och juridik, men alltid om segelbåtar i mer eller mindre traditionell tappning. Efter den förra omgången var det många som trodde och hoppades att det skulle bli en återgång till ordningen: "Flerskrovsbåtar passar inte för matchracing".  "Det går inte att få fram två jämbördiga flerskrovsbåtar, det blir ingen spänning". "De är för avancerade, de kommer bara att gå sönder." "De kostar för mycket".
Oracle-teamet lyssnade inte på det örat utan utvecklade Americas Cup till det fantastiska evenemang som vi nu bevittnar varje kväll mellan klockan 10.00 och 00.00, svensk tid. Själva finalseglingarna är kulmen på kampanjen som också har omfattat seglingar runt om i världen med "ungdomsbåten" AC 45.
Jag tror att det för tre år sedan var få som anade hur snabbt utvecklingen skulle gå. Vingsegel är inget nytt, C-kattorna har ju kört med det länge och bärplan är inte heller nytt. Americas Cup är dock den kappsegling som räknas främst, och från att ha varit kuriosa för tekniker är nu flerskrov, vingsegel och vingcenterbord etablerade företeelser. De stora summor som lagts ner på konstruktionen av dessa båtar kommer att bidra enormt till båtutvecklingen i framtiden. Vi kommer att se spin-off-effekter på en rad områden och förhoppningsvis kommer synen på flerskrovsbåtar att förändras.
Vem hade bara för några år sedan kunnat tänka sig matchracing i över 40 knop?
Vem hade trott på segelbåtar som går helt på bärplan i över 30 knop på kryss i 10 sekundmeters vind?
Man måste också räkna "broadcastingen" som en del av AC-konceptet och även detta har ju i grunden förändrats. För inte så många år sedan handlade det om två tunga blyfraktare som i maklig fart gjorde upp i timtal på någon havsbana långt från alla åskådare. Några dagar senare släpptes filmklipp som visade en viss båts seger, utan att andra än inbitna seglare kunde fatta vad som var spännande i detta. Nu när seglingarna avgörs på 20 minuter i 20-42 knops fart, nära land, med online-sändningar med fantastisk grafik och kameror överallt och suveräna kommentatorer och händelser på banan som överträffar det bäst skrivna filmmanus, så har sporten plötsligt blivit tillgänglig för alla. Det är bara att hoppas att Seglarförbunden inte schabblar bort denna unika nyrekryteringschans.
Naturligtvis är jag bänkad framför datorn i kväll igen. Ibland när det blir för spännande klarar jag inte av att sitta utan måste resa mig: "Vad f-n håller han på med". Det är värre än att sitta ombord på den egna båten innan start, där jag ju kan påverka förloppet. Men det är också otroligt lärorikt att se seglingarna på detta sätt istället för att vara hänvisad till sin egen GPS-track och en vag minnesbild.
Jag vet att de flesta håller på Team Emirates New Zealand. De är ju fattigare och därmed lite underdog. Inledningsvis seglade de ju också mycket bättre än Oracle Team USA, men den otroliga fighting spirit som Oracle-teamet visat och det totala lyft när det gäller båthantering som de har visat under seglingarnas gång är en sportslig prestation utöver det vanliga, så de får alltmer av mina sympatier. Om de från och med nu lyckas hålla The Emirates stången i alla seglingar i rad så är de absolut värda segern. Ute på banan spelar det ingen roll hur mycket pengar båtarna har kostat och hur många meriter seglarna har, det är besluten ute på banan som spelar roll och i stridens hetta gör de samma misstag som Nisse på klubbkappsegling, bara på en lite högre nivå. Om två och en halv timme får vi se om det är över eller om spänningen kan hållas vid liv ytterligare. Inget förvånar i detta historiens hittills bästa Americas Cup.

Så vinner man amerikanska Weta-mästerskapet!

Här är den osannolika historien om hur Toni Sacco, en ung kvinna från NY och ganska nybliven Wetaseglare, bilar ner till Florida och vinner hela mästerskapet, med lite hjälp från världens multihull-guru no. 1. Fantastisk historia och väldigt trevligt skrivet. Mästerskapet var ovanligt blåsigt och dramatiskt med kollisioner och vurpor, men tydligen en fantastisk stämning, så som det brukar vara i Weta-klassen. Naturligtvis youtubat också. Enjoy.

Klicka här. Länk till artikeln i Scuttlebutt.

Corsair 31 - en odödlig klassiker

Jag har fortfarande kvar den, broschyren på F-31 som kom med post från OSTAC i Australien. Sällan har något objekt varit så hett eftertraktat och sällan har en broschyr granskats så grundligt. Det här var 1992 eller -93 och en F-31 var för mig den ultimata båten. Dragonflyen hade jag seglat ett par säsonger, tillräckligt länge för att börja förstå hur en trimaran skulle vara beskaffad och en F-27 hade blivit drömbåten tills Farrier i sitt nyhetsblad Trailertri meddelade att F-9 nu serietillverkades som F-31 av OSTAC. Det var precis den båt som jag ville ha, större och snabbare än F-27 och mer lämplig att korsa oceaner med. Om F-27 är segelbåtarnas iPhone så är 31:an iPaden. Samma geniala grundtänk men i ett större format. 

F 31 var framgånsgrik på kappseglingsbanorna redan från start

Det kom dock att dröja ända tills 2005 innan jag fick bekanta mig närmare med F-31, nu tillverkades den av Corsair i Chula Vista och anlände till Hisingen i två containrar, mitt i vintern.  (Dessutom hade den döpts om till Corsair 31, på begäran av Ian Farrier). Med hjälp av några "gubbar" som speditören hyrde ut så lyckades vi nödtorftigt montera sidoskroven så pass att ekipaget gick att traila till Marström där masten lyftes upp på däck för vidare transport till Stockholm. Här hjälpte några SCTS-vänner till att montera skroven ordentligt och sedan togs båten till "Allt för Sjön" som slutade med att Harald V som året dessförinnan köpt en Corsair 28 bestämde sig för att byta båt. Vi sjösatte på Vikingarnas och försökte få ordning på alla tampar innan vi kom iväg i den labra brisen. Vilken kick; utan knappt någon vind gjorde vi 14-15 knop bidevind! Båten gick som ett spjut med sin lätt förhöjda mast.  Sedan följde Lidingö Runt och ett antal kappseglingar det och de följande åren. LYS-talet var 1,82 och högre än för SeaOn 96 men hon slog dem och vann det mesta. Som någon sa efter en skärgårdssegling med jaktstart: "När vi ser den rosa gennakern akteröver, då vet vi att det är kört!" Haralds 31 (som aldrig har fått ett namn) imponerade verkligen stort. Lättvind, hårdvind, undanvind, kryss; 31:an är otroligt allround. När Harald tröttnade på att bara segla om alla, så kom Jena in i bilden. Jena är en av 15 byggda Corsair 31 one-d. One-d har en meter kortare mast än Haralds 31 men är utan aktre ruff lite lättare och med ett djupare centerbord och roder, ursprungligen såld till en italienare som vann Korsika Runt med båten, men som senare fick ekonomiska problem och behövde sälja. Jag tipsade om båten och en vacker dag hade Jonas S och Göran W köpt den och trailat till Stockholm. Man kan lugnt säga att de har tagit vid efter Harald. Tre år av segrar och andraplatser på nästan varje kappsegling och nu är dessutom konkurrensen högre än den var för några år sedan inte minst tack vare Märta, en F-27 seglad av Jonas Davidson Vitell.

Jena, Corsair 31 1-d

Chefredaktören för Seahorse Magazine har en F-31:a och konstaterade helt kort i en krönika att "The guy (Ian Farrier) is a genius. Period." Norths lokale segelmakare från San Diego som var med under Korsika Runt, uttryckte vid något tillfälle att 31:an var den bästa båt han någonsin hade seglat och det ska ses mot bakgrund av att hans jobb är att segla minst 100 dagar om året, ofta på 60-fots trimaraner.

Många 31:or har seglat över Stilla Havet och Atlanten och för två år sedan så blev 31:an historisk när Børge Ousland och Torleif Torleifsson blev först i världen att segla runt Arktis under en och samma säsong med avslutande hemsegling från Grönland i oktober/november.

För några dagar sedan så meddelade varvet att 31:an går ur produktion för att istället ersättas av den nya Cruze 970. 303 båtar hann byggas, varav den sista levererades till Sverige i somras.  Den är således historisk men i gott sällskap med de övriga 13 som vi vet finns i Sverige och som flertalet seglas av vanliga familjer som i 31:an har funnit den perfekta cruisingbåten.

Att en så fantastisk båt som 31:an bara byggts i 303 exemplar på 21 år kan ju förefalla konstigt, men det är ett faktum att trimaraner säljer i mindre volymer än kölbåtar, helt enkelt därför att gemene man köper båt slentrianmässigt och utan tanke, kunskap och insikt och dessutom inte vill "sticka ut". 

De som har upptäckt 31:an kan nu utöver alla goda egenskaper och tillhörigheten i en exklusiv klubb nu glädja sig åt att båten är historisk och en framtida ikon. Till er: vårda den ömt!

God Jul!

Rocket science

Det är otroligt fascinerande och inspirerande att läsa om och se filmerna om Vestas Sail Rocket. Nu har man seglat 68 knop och snittat 65,45! Farkosten ser väldlgt välbyggd och välkonstruerad ut och som vanligt är det en gammal idé som har fått nytt liv. I det här fallet är det Bernhard Smiths "Aerohydrofoil" från 1962 som visat vägen. Samma fysikaliska princip låg också bakom Alexander Sahlins paravan-farkost som skulle spränga 50-knops-vallen för några år sedan, men det projektet rann ut i sanden av någon anledning. Nu tror jag att det är lite sent för dem att komma ifatt men vi är förhoppningsvis bara i början av en ny spännande fas inom höghastighetssegling. Med tiden kommer idéerna bakom dessa farkoster att kunna tillämpas i vanliga segelbåtar. Vingsegel kanske blir lika självklara som mobiltelefoner och att ha en foil eller paravan i lovart kanske blir lika naturligt som att hissa ner centerbordet.

Aerohydrofoil

SCTS höstmöte

I lördags hade Sveriges Catamaran och Trimaranseglare sitt årliga höstmöte, där bland annat korandet av årets mesta kappseglingsvinnare var en av programpunkterna. Vi gratulerar Jonas Davidson Vitell som med sin F-27 Märta och sonen Elias upprepade förra årets bragd. Grattis!

I övrigt fick vi lyssna på Eva Furhoff och Lennart Pukitis som berättade om hur man kan använda sin katamaran för kanalfärder och gourmetresa längs Rhonedalen. Det lät härligt!

Calle Hennix höll ett föredrag om SeaCart 26-cupen och vi kom till insikt om vilken suverän plattform en race-trimaran är för annonsbudskap. Var ligger optimal fribordshöjd?

I övrigt dominerades mötet av en lång diskussion kring föreningens hemsida och medlemsblad: var hittar man skrivkunniga alerta personer som kan och vill jobba med detta?

Ett år till på väggen! Från vänster, Elias Davidson Vitell, Jonas Davidson Vitell och  SCTS kappseglingsansvarige: Gustaf Winqvist.

Märta vann soloseglingen

Harken Solo Challenge som seglades igår är en jätterolig idé och av allt att döma så verkar det ha blivit en succé. Naturligtvis var jag anmäld med en Corsair Dash 750 men hann dessvärre sälja båten innan racet, så denna gång fick jag stå på land. Dock var det en annan Corsair anmäld, Jonas Davidson-Vitell med sin Corsair F-27 Märta, och med den så vann han inte bara flerskrovsklassen utan också totalt! Strongt gjort. På Hamnen.se ligger en jättefin filmsnutt där man ser hur fint Corsairen går genom sjön.
Stort Grattis till Jonas!

@Hamnen.se

Vattenskidor eller segling? Både och!

Nu kan du sälja din motoriserade vattenskidbåt, och köpa en Corsair istället.
Beställer du en båt innan sista augusti, får du vattenskidorna på köpet!
Youtubelänk.

14 knop utanför Blidö.

Cowes Week 2012

Genom åren har jag fått många rapporter från Corsairägare som trailat sina båtar till Gardasjön, Kroatien, Norge och andra exotiska ställen. Senast nu i måndags ringde Christel från Cowes, dit hon trailat sin "Maran" Corsair Sprint 750 #58 för att vara med i Cowes Week. Båten var lovgirig och en Dash 750 hade gått både högre och fortare!  Hade jag några tips? Tveksamt men...
Kollade resultatlistan och sedan dess har det gått allt bättre! Igår var det en spik och idag en andraplacering. Man seglar under MOCRA och förutom Maran och Dashen är det en SeaCart 30 och några danska cruisingtrimaraner med. En ganska liten klass med andra ord, men säkert kul att vara där. Cowes Week är det största årliga seglingsevenemanget som britterna har. Dessutom har de en excellent hemsida med onlineuppdateringar av allting! De stora MOD 70 är också där men de tävlar i en egen klass, Artemis Challenge. I morgon är sista dagen och vi håller tummarna för ännu en spik.

Maran under Cowes Week, © Rick Tomlinson

Bullerö

Emellanåt blir det tid över till att segla och inte bara "meka" Corsair. Vi lämnar Tunaviken vid tvåtiden och några timmar senare skenar "Spider" som besatt förbi Kanholmsfjärdens Vita Märr. Vinden har friskat i nu och kölbåtarnas besättningar ser med skräckblandad förtjusning på medan vi flyger om dem. I fjärran skådar vi ett karakteristiskt segelplan och en upprätt mast: det måsta vara en Corsair Sprint! Jakten inleds, ut mellan grynnorna på Gråskärsfjärden till väntande idyll på Bullerö.  Längst in lägger vi till, dit tillträde är stängt för kölbåtar. Fendrar av sidoskrovet och ordnar med förtöjningen en stund. Sedan kan man koppla av! 

Ombord på Sprinten är de sex personer, fyra barn och två vuxna, och de har seglat så i en månads tid! Under sittbrunnstältet förvandlas sittbrunnen till ett stort vardagsrum med sjöutsikt! 

Nästa dag: sen avfärd efter sen lunch. Kursen sätts söderöver. Vi rundar Rödkobb i förhoppning om att få se säl, rundar Mörtöklubb med screacher och seglar sedan norrut tills vinden nästan har dött ut på Saxarfjärden. Någon knapp timmes motorgång och sedan är vi hemma igen.

Nytt 24-timmars solorekord

Francis Joyon har nu slagit det tidigare rekordet från 2008, ombord på trimaranen IDEC.

Medelfarten blev 27,88 knop och då hann han tillryggalägga 668 sjömil.

Joyons uppgift under rekordseglingen var att stå beredd att släppa ett eller flera skot, någon möjlighet att sitta till rors fanns inte; det var tydligen på gränsen hela tiden.

En stark prestation. Mer att läsa finns på IDEC's sajt:

Gaffeltruck

Förra veckan fick vi in en ny Corsair 31:a (modell CR) som kom i två containrar från Vietnam. Allt var snyggt och prydligt packat som vanligt, men innan båten är ihopskruvad och seglingsklar är det en hel del som måste sättas ihop. Bland de besvärligare momenten hör inpassningen av sidoskrovens armar i båtens fästen. Lösningen heter gaffeltruck.  Efter många års "trial and error" vet vi nu exakt hur vi ska göra och då är det inte längre lika "omöjligt" att få till det, som stundtals tidigare. Kanonsnygg båt med hög finish; det är roligt att se alla småförbättringar som varvet gör från gång till gång. 

Denna vecka har vi monterat motorn, dragit sjövattenslangar med mera. Det är mycket fix innan båten är levererad. 

Weta EM i Carnac

Weta-EM avslutades under eftermiddagen idag, efter tre dagars tuffa seglingar i två fleet. Vann gjorde (i vanlig ordning) Chris Kitchen, men vet ej om det räknas eftersom han är från Nya Zeeland! Tvåa blev Franck Yves Escoffier, en av de verkliga tungviktarna inom multihullcirkusen, med åtskilliga transatlantiska seglingar bakom sig i 60-fots-cirkusen. Kul att alltfler i detta gäng nu också satsar på Weta.

Arne Johansson och Zofie Vavra var enda svenskar på plats, och skötte uppdraget med den äran: en femte plats totalt! Jätteroligt! Arne mailade och skrev att vi som inte var där inte anar vad vi gick miste om! Antagligen sant men nu ser vi fram emot en rapport och redogörelse för vilka erfarenheter man kan dra av segling i Bretagne. Vi andra får komma igen på EM nästa år, kanske i Holland. Eller varför inte i Sverige? Vilken klubb vill arrangera?

Resultat här:

Foto: Zofie Vavra

Weta is da shit!

Efter VOR-flottiljens Stopover i Auckland nyligen och starten på femte benet, så följdes båtarna åt av en hel armada av Wetor, vilket bland annat uppmärksammades av lokala TV-stationer.

Här hemma var det stort intresse för Weta under Allt för Sjön och märkligt nog var det många som aldrig sett Weta tidigare. (Vad gör man för fel?)

Hursomhelst, hela lagret slutsålt och nya båtar på ingång!

Svenska Wetaförbundet bildat och hemsida på gång. EM kommer seglas i Carnac utan kvotering och här hemma kommer vi att ordna ett grymt seglingsprogram. Fritt fram alltså att köpa en Weta och få en underbar seglingssommar med EM i Carnac som höjdpunkt. Dessutom lär det vara väldigt kul på kvällen där också, om man inte bara prioriterar resultat. Som grädde på moset kan man sedan vinna resan till Nya Zeeland som lottas ut bland deltagarna också!

Kan det bli bättre?

Ännu en Farriertrimaran till Sverige!

Bilden är tagen i somras ombord på en Farrier F-32 AX, som vi var nere och seglade med utanför italienska Fano.

Resultatet av seglingen blev ett ägarbyte och ny hemmahamn i Uppsala.

Nu ska båten snart seglas hem till Sverige. På grund av att båten hopfälld är 2,95 meter bred så skulle en trailertransport bli ganska dyr på grund av alla bredlasttillstånd och därför beslutade vi att segla hem henne.

Det ska bli kul, men det måste ske etappvis eftersom vi har båtleveranser här hemma att ta hand om också.