Americas Cup

Det var bara tre och ett halvt år sedan som flerskrov gjorde entré i Americas Cup, men det 33:e känns redan som forntid. Man kan sakna amatörandan från den tiden (allt är ju relativt). Vi kommer ihåg hur Ernesto Bertarelli, som själv är seglare, envisades med att stå till rors på Alinghi och vingla fram och tillbaks på kursen. Lovartsskovet dunsade upp och ner i vattnet i maklig framfart. Han hade betalt kalaset och tyckte väl att han kunde ha rätt att ratta sin båt för nöjes skull innan de skulle bli helt överkörda av Larry Ellisons vingförsedda monstertrimaran. 
Utan att vi visste det då, var det här som det alltid omtalade paradigmskiftet, tog vid.
Americas Cup har alltid handlat om prestige, passion, pengar och juridik, men alltid om segelbåtar i mer eller mindre traditionell tappning. Efter den förra omgången var det många som trodde och hoppades att det skulle bli en återgång till ordningen: "Flerskrovsbåtar passar inte för matchracing".  "Det går inte att få fram två jämbördiga flerskrovsbåtar, det blir ingen spänning". "De är för avancerade, de kommer bara att gå sönder." "De kostar för mycket".
Oracle-teamet lyssnade inte på det örat utan utvecklade Americas Cup till det fantastiska evenemang som vi nu bevittnar varje kväll mellan klockan 10.00 och 00.00, svensk tid. Själva finalseglingarna är kulmen på kampanjen som också har omfattat seglingar runt om i världen med "ungdomsbåten" AC 45.
Jag tror att det för tre år sedan var få som anade hur snabbt utvecklingen skulle gå. Vingsegel är inget nytt, C-kattorna har ju kört med det länge och bärplan är inte heller nytt. Americas Cup är dock den kappsegling som räknas främst, och från att ha varit kuriosa för tekniker är nu flerskrov, vingsegel och vingcenterbord etablerade företeelser. De stora summor som lagts ner på konstruktionen av dessa båtar kommer att bidra enormt till båtutvecklingen i framtiden. Vi kommer att se spin-off-effekter på en rad områden och förhoppningsvis kommer synen på flerskrovsbåtar att förändras.
Vem hade bara för några år sedan kunnat tänka sig matchracing i över 40 knop?
Vem hade trott på segelbåtar som går helt på bärplan i över 30 knop på kryss i 10 sekundmeters vind?
Man måste också räkna "broadcastingen" som en del av AC-konceptet och även detta har ju i grunden förändrats. För inte så många år sedan handlade det om två tunga blyfraktare som i maklig fart gjorde upp i timtal på någon havsbana långt från alla åskådare. Några dagar senare släpptes filmklipp som visade en viss båts seger, utan att andra än inbitna seglare kunde fatta vad som var spännande i detta. Nu när seglingarna avgörs på 20 minuter i 20-42 knops fart, nära land, med online-sändningar med fantastisk grafik och kameror överallt och suveräna kommentatorer och händelser på banan som överträffar det bäst skrivna filmmanus, så har sporten plötsligt blivit tillgänglig för alla. Det är bara att hoppas att Seglarförbunden inte schabblar bort denna unika nyrekryteringschans.
Naturligtvis är jag bänkad framför datorn i kväll igen. Ibland när det blir för spännande klarar jag inte av att sitta utan måste resa mig: "Vad f-n håller han på med". Det är värre än att sitta ombord på den egna båten innan start, där jag ju kan påverka förloppet. Men det är också otroligt lärorikt att se seglingarna på detta sätt istället för att vara hänvisad till sin egen GPS-track och en vag minnesbild.
Jag vet att de flesta håller på Team Emirates New Zealand. De är ju fattigare och därmed lite underdog. Inledningsvis seglade de ju också mycket bättre än Oracle Team USA, men den otroliga fighting spirit som Oracle-teamet visat och det totala lyft när det gäller båthantering som de har visat under seglingarnas gång är en sportslig prestation utöver det vanliga, så de får alltmer av mina sympatier. Om de från och med nu lyckas hålla The Emirates stången i alla seglingar i rad så är de absolut värda segern. Ute på banan spelar det ingen roll hur mycket pengar båtarna har kostat och hur många meriter seglarna har, det är besluten ute på banan som spelar roll och i stridens hetta gör de samma misstag som Nisse på klubbkappsegling, bara på en lite högre nivå. Om två och en halv timme får vi se om det är över eller om spänningen kan hållas vid liv ytterligare. Inget förvånar i detta historiens hittills bästa Americas Cup.

The wing is still the king

Cantad rigg?

Det är nog inte många som missat de senaste dagarnas stora nyhet: att Sverige utmanar i Americas Cup. Ryska oljepengar, seglingsintresse, ära, ryktbarhet, tävlingsinstinkt och KSSS i samförstånd. Jag tror att det kommer att betyda en hel del för flerskrovsintresset hos gemene man; det vill säga den stora skara som inte vet vad de ska tycka förrän någon annan (en auktoritet) har tyckt åt dem. Nu är flerskrov OK och detta kommer definitivt att föra seglingssporten framåt.

Även om projektet bär svensk flagg så är det i högsta grad internationellt, med namn som Paul Cayard, Terry Hutchinson och Juan Kouyoumdjian. Fler internationella seglings/design-kändisar lär tillkomma.

Americas Cup-statuterna krävde i vart fall förr, att båten skulle byggas i utmanarlandet. Med all respekt för Marström Composite, undrar jag dock om det verkligen är möjligt denna gång?

Vi får se vad som händer; detta lär bli en fantastisk följetong några år framöver. Om chanserna går inte att säga ett dugg just nu, men Torbjörn Törnqvist och Jacob Wallenberg ska ha all heder av sitt djärva beslut.

Kul med något kul i höstmörkret.

V8 i sjön

Av bilden att döma så ser V8 ut att flyta högt, vilket skulle innebära att man lyckats hålla konstruktionsvikten.

Från Parismässan rapporterade jag om Virus nya V8. Tre båtar såldes under mässan och nu har man också hunnit segla båten vid ett par tillfällen. Den imponerade särskilt på kryssen, enligt de närvarande. Det tyder på att de fasta kölarna fungerar bra, trots de invändningar man kan ha mot konstruktionen. Varvet och konstruktören Julien Marin anser dock att fördelarna överväger: bättre innerutrymmen, starkare konstruktion, lättare båt, mindre skaderisk på grund av grundstötning samt betydligt enklare "förtöjning" vid ebb. Det sistnämnda kanske inte är så viktigt för svenska förhållanden men det betyder också att V8 är enkel att "beacha" på en sandstrand och med 70 cm djupgående midskepps så kommer man långt in också i skärgårdsvikarna.
Med ett pris (trots hög Eurokurs) på under 500.000 SEK inklusive segel så är V8 väldigt prisvärd. Fyra kojer är standard och med ett bomtält så kan man sitta 10 personer runt ett bord och äta.
Hinner tyvärr ej få hit någon båt till "Allt för Sjön", men väl dock till sommaren för er som är redo att beställa nu. Naturligtvis går det också att få provsegla V8 i vattnen utanför Plouhinec.
På mässan kommer vi att ställa ut en Sprint 750, en Weta samt en Turboskiff. Den Dash 750 som eventuellt skulle visats på mässan är redan såld till en köpare i Stockholmsområdet och för den som vill ha en Sprint 750 till sommaren kan det nog vara läge att redan nu bestämma sig för mässbåten.