Vi hade mycket besökare och en väldigt fin plats bredvid en äldre Ericsson VO 70
Alla, utan undantag så vitt jag vet, var väldigt positiva till den utställda 750 Sprinten, Corsair och trimaraner i allmänhet. Med få undantag var seglingsbakgrunden Safir, Smaragd, Sveakryssare, Cayenne, segelkanot, M 22 o s v. Med andra ord seglare som fått upp ögonen för någonting ännu snabbare och närmare vattnet och med möjlighet att fly till egna smultronställen fria från containerbåtar med gjutjärnsdieslar och djupa ömtåliga blyfenor. Kunnandet var imponerande stort; en fantastisk utveckling på de fyra år som vi varit verksamma med Corsair i Sverige.
Också Weta föll många i smaken, även om det är tydligt att skiff- och jolleseglandet inte är så stort bland den mässbesökande allmänheten. Weta är fortfarande lite okänd för många, så det var viktigt att visa upp också den, och ett par Weta såldes under mässan. Också internationellt så blir det lättare och lättare att sälja Weta i takt med att den har blivit etablerad.
Nu väntar en vår med telefonsamtal, provseglingar, diskussioner om lämplig modell och utrustning och kontraktsskrivande. Alla verkar instämma i Corsairs bannlysta Eurovison Song Contest-bidrag "We do'nt wanna re cession". Jättekul.
10 minuter till stängningsdags den sista mässdagen. Uppsluppen stämning i montern när Malin Zanderholm, Corsairhjälpreda, blev presenterad för Niklas Lundberg, trimaranentusiast med förflutet som besättningsmedlem på Bling Bling, som dök upp för att hjälpa till med rivning av montern,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar