Kings Cup storm edition

Sista dagen i Kings Cup såg ut att bli en spännande uppgörelse mellan Corsair 37:an Miss Saigon och SeaCart 30:an Thor, då endast en poäng skiljde efter de tidigare dagarnas seglingar. Nyfiken klickade jag in på hemsidan Kingscup.com bara för att mötas av sorgemusik och dramatiska bilder. Av naturliga orsaker var dagens seglingar inställda till följd av en oväntad storm. Man lider med de båtägare som desperat försöker klara sina båtar undan skador. Lyckligtvis verkar det inte ha varit några personskador. Dock, även i sammanhang som dessa visar flerskrovsbåtarna sina fördelar genom att de helt enkelt kan "parkera" på sanden, medan kölbåtarna välter och slås sönder.

Denna Corsair 28 hade ett bra ankare.

Youtube

Det är inte bara här hemma som Corsair Sprint-seglarna är entusiaster som gärna åker hundra mil för att träffa likasinnade och kappsegla. Det verkar vara likadant i USA. Inför årets nystartade "Southern Circuit" råkade Sprintseglaren Cliff Farrah hitta programmet iMovie på sin Mac och skojade till det hela för att lägga ut på Youtube.

Det är fantastiskt vilka möjligheter som finns med en gnutta fantasi, videosnuttar, Macintosh, Youtube och en idé. Vad skulle man inte kunna göra med mer resurser?

Kanske något att ta efter inför Sprint-cupen 2011?

Om inte alla har dragit till Florida då, förstås.

The wing is still the king

Cantad rigg?

Det är nog inte många som missat de senaste dagarnas stora nyhet: att Sverige utmanar i Americas Cup. Ryska oljepengar, seglingsintresse, ära, ryktbarhet, tävlingsinstinkt och KSSS i samförstånd. Jag tror att det kommer att betyda en hel del för flerskrovsintresset hos gemene man; det vill säga den stora skara som inte vet vad de ska tycka förrän någon annan (en auktoritet) har tyckt åt dem. Nu är flerskrov OK och detta kommer definitivt att föra seglingssporten framåt.

Även om projektet bär svensk flagg så är det i högsta grad internationellt, med namn som Paul Cayard, Terry Hutchinson och Juan Kouyoumdjian. Fler internationella seglings/design-kändisar lär tillkomma.

Americas Cup-statuterna krävde i vart fall förr, att båten skulle byggas i utmanarlandet. Med all respekt för Marström Composite, undrar jag dock om det verkligen är möjligt denna gång?

Vi får se vad som händer; detta lär bli en fantastisk följetong några år framöver. Om chanserna går inte att säga ett dugg just nu, men Torbjörn Törnqvist och Jacob Wallenberg ska ha all heder av sitt djärva beslut.

Kul med något kul i höstmörkret.

Det är nu resan börjar

I Klaksvik på Färöarna gjordes ett stopp på någon timme.

Sällan har något varit så inspirerande som att följa den arktiska resan runt jorden med Corsair 31:an "The Northern Passage".

Nu är varvet fullbordat och det är "bara" seglingen från Bergen till Oslo och partyt den 23:e kvar. Vad vi fått bevittnat är en fantastisk kombination av äventyr och modern teknik.

Bland de höjdpunkter man minns är bilden på isbjörnen i Bellot Strait och motiven från Grönland.

Kanske dags för en time-out från Corsair Marin och låna demobåten för en långsegling?

Allvarlig träningsvärk efter Byxelkroken

För mycket Corsair!

Byxelkroken, en anrik kappsegling mallen fastlandet och Öland t-o-r, seglades helgen 18-19 september. Corsair 28:an "Ior" med Ole Benckert som kapten vann stort över alla 92 kölbåtar på både beräknad och seglad tid på lördagen. Sammanlagt efter båda dagar kom de tvåa, enligt Ole beroende på att de plockat ombord en extra besättningsman på hemvägen. Det var inte besättningsmannnens fel i sig (han var duktig) men nu är flerskrovsbåtar en gång för alla en aning viktkänsliga när det handlar om prestanda, och eftersom marginalen till ettan var väldigt liten kan man ju med rätta hävda att vikten var orsaken. Hursomhelst så hade jag tänkt att blogga om Byxelkroken och gratulera till ännu ett fantastiskt Corsair-resultat.

Men under resarchen så hittar jag följande inlägg på blur.se av Mats Persson under avdelningen "Byxelkroken trashtalk" och kan inte hålla mig från att kopiera det till denna blogg också. I och med detta tar inlägget en ny vändning.

"Vilken sjukt härlig segling det var på lördagen. Det var helt jävla underbart att sitta längst ut på lovartsskrovet och styra Benckerts Corsair 28 över sundet. Vinden, vågorna och farten bara ökade och ökade och ökade och ökade. Toppfart på över 20 knop!! Snacka om att man fick träningsvärk! …………….i mungiporna alltså : )

/Mats"


Lugn Mats, träningsvärken släpper så småningom!

Vackra båtar seglar bättre

Jena (Corsair 31 1-d, seglad av Wallmark/Seweling), foto: Mats Johansson

I lördags seglades Gran Prix, den regatta i Sverige som samlar flest flerskrovsbåtar. I år var 32 anmälda varav 27 kom till start. Av sex startande Corsair placerade sig fem bland de sex första! (Vinnande båt var en F-18 racingkatamaran.) Storslam med andra ord. Det beror naturligtvis inte enbart på båtarna, men duktiga seglare har också förmågan att kunna välja båt.
Kanske de bara valt Corsair på utseendet? Vackra båtar seglar ju bra, sägs det.

Nordostpassagen avklarad

Här gäller det att ha is i magen

Efter att ha haft mer bidevind än vad man räknat med, har Corsair 31:an med sin norska och ryska besättning nu lämnat de ryska farvattnen och seglat in på amerikanska vatten. Därmed är Nordostpassagen avklarad och sedan väntar nästa utmaning: Nordvästpassagen. Inga seglare har tidigare klarat båda dessa farleder under en och samma säsong, och vi får hålla tummarna för att Børge Ousland och Thorleif Thorleifsson hinner i tid innan nästa passage fryser igen. Ett av syftena med seglingen har varit att sätta fokus på klimatförändringen och man kan tyvärr konstatera att läget är ännu allvarligare än väntat. Visserligen flöt en hel del rutten havsis omkring i de nordsibiriska farvattnen, men vattentemperaturen låg på över 7 grader och det förr så omvittnat rika djurlivet förefaller ha decimerats på ett anmärkningsvärt sätt.
Båten har naturligtvis uppfört sig exemplariskt, men en kardel i förstaget har gått av. Besättningen har ringt Corsair Marine som har lovat att skicka ett nytt med FedEx lagom till nästa hamnstopp. Sådant kunde man inte göra på Nordenskiölds tid.

Med Kap Chelyuskin om styrbord

Corsair 31:an är just nu på gång att runda den Euroasiatiska landmassans nordligaste punkt. Man hoppas på att komma emellan isen och land. Till sin hälp har man satellitförmedlade iskartor som den ovan.

För inte så länge sedan gick det flera år mellan en expedition i Arktis tills de förhoppningsvis överlevande och hemvända kunde skriva en bok om strapatserna och bedrifterna och berätta om det på lärda föreläsningar. Insatserna belönades med medaljer och ordnar. Idag räcker det med att köpa en Corsair 31 och skaffa modern teknik och vips kan man vara "on-line" och låta hela världen ta del av sina äventyr. Man skulle kunna tro att Børge Ouslands och Thorleif Thorleifsons seglats bara är ännu ett virtuellt äventyr men för dem ombord så är det definitivt skarpt läge, trots kontakten med civilisationen. Här gäller det att ha björnkoll, i ordets verkliga bemärkelse.
Även som "åskådare" är det oerhört spännande och lärorikt, framförallt på det geografiska området. Vem hade tidigare koll på "Karahavet" och vem visste att det fanns skärgård här? Har inte heller tidigare tänkt på att en storm i dessa vatten är extremt farlig, inte på grund av vinden utan därför att enorma isblock kan krossa båten med vågorna.
Jag följer deras blogg ousland.no/blog flera gånger dagligen och håller tummarna för att de lyckas.

Mitt hem min borg - min båt min bunker

Vad gör man inte för att finansiera sin Corsair? Ägaren till den här Corsair 28 CC:n som jag hittade i Odessa hade tvingats sätta dit det förskräckliga namnet Transbunker över hela båten bara för att blidka sponsorn. Transbunker hade för övrigt också sponsrat hela flottan av klubbens Laser Stratos som användes som skolbåt för tvåmans ungdomsbesättningar. Optimistjolle och Cadet var skolbåtar för de något yngre. Det är inte helt ointressant att studera deras båtval, Ukrainarna är framgångsrika inom segling; bland annat vanns VM i Drake 2009 av blott 27-åriga Ruslana Taran som spöade upp alla gubbar i världseliten.

Det är betydligt fler flerskovsbåtar här än här hemma, förutom Corsair såg jag många Lagoon, Aldis Eglais-konstruktioner, och även en Woods-katamaran seglande. Jag la dit mitt visitkort på Transbunker i hopp om att ägaren skulle hitta det och kanske bjuda på en Svartahavstur, men det blåste nog bort under nattens åskoväder. Nästa gång ska jag ta med mig en Weta och försöka uppgradera deras skolbåtsflotta. Vem vill sponsra? (Fult namn inget hinder)



Detaljerna avslöjar för den invigde att det troligtvis är en av de sista USA-byggda, båten hade bland annat en R-kolfibermast från Southern Spars samt Ballengerbom. Pop-top-kapellet verkade ägaren dock ha sytt ihop själv.

Åland runt

Insegling mot Kapellskär. Foto: Niklas Lundberg

Efter en intensiv vår med mycket båtleveranser och mekande med gamla Corsairer så var det äntligen dags för några dagars semesterkappsegling med Corsair-Sprinten. Sjösättning i Kapellskär och tillfartsrace mot Christel och Søren i Maran, Sprint #58. De kom först till bordet på ÅSS Paviljong men vi var först till Åland i alla fall. På fredagen gick första start på eftermiddagen, med etappmålet Käringsund. I en avtagande vind där vi konskevent gick ut till havs, kom vi sexa. Sett ur bankappseglingperspektiv var det kanske buskis men möjligtvis förutsägbart för en meteorolog. Nästa dags etapp gick i en mycket frisk sydlig bris mellan Käringsund och Hamnsund. Fantastiska bilder på näthinnan; tänker framförallt på Marans framfart med gennaker hela vägen upp till kobben på nordvästra hörnet av Åland som vi rundade. Väldigt inspirerande att se hur fint de driver båten. Även om vi länge låg framför så fegade vi ur på slutet och testade screachern. Vi rundade dock innanför Maran men sedan tappade vi en del på vägen mot målet. Vi hade inget flyt alls; vinglade på kursen och släckte och tog hem skoten i otakt. Corsair 36:an Falcon Crest var i sitt esse denna dag och gick som det spjut hon är, medan vi var före Corisco, som hade gått jättebra föregående dag.

Hur vi låg till resultatmässigt hade vi dock ingen aning om, eftersom seglingsledningen inte heller hade någon aning. Middagen, intagen i ett partytält, var dock god och stämningen var det inget fel på.

Nästa dags segling gick till slutmålet i Rödhamn och med en perfekt frisk bris, dock ej fullt så byig som föregående dag. Nu gick vi som tåget på kryssen. Efter en analys av gårdagens halvdåliga gång hade vi en ny "set-up": skotning på winch och bred spalt (vagnen i mitten) och "lagom" twist. En aning överhöjd men ändå med tryck, vilket ger den där fantastiska Corsairgången på kryss, som bara en Farrierbåt kan matcha. Efter halva racet gick vi dock på grund, vilket först inte verkade vara så farligt. Efter några ytterligare sjömil så tappade vi dock centerbordet, som vi såg flyta upp i kölvattnet. Efter att ha tagit ner focken och cirklat runt en stund lyckades vi dock fiska upp det som en souvenir. Vår första oro förbyttes dock snart i förundran när vi konstaterade att vi faktiskt kunde kryssa de kvarvarande 10 sjömilen till mål helt utan centerbord. Dessutom utan att bli sist i mål!

Den övre delen av centerbordet som satt kvar i båten.

Otaliga gånger har jag förklarat för presumtiva kunder att trumman klarar sig vid en grundstötning, eftersom centerbordet ryker först på en Corsair. Nu fick jag ett klockrent bevis för hur väl det fungerar. Men hur skulle vi klara hemseglingen till Sverige? Lösningen blev att Niklas fick dyka och sätta i den nedre halvan underifrån i trumman. Med hjälp av tampar och ett benselband från Gran som vi skar av lyckades vi t o m fixa upp- och nedhal!

Halv nio lämnade vi Rödhamn, klockan tolv satt vi i sittbrunnarna i Kapellskär och drack vin. För sådant behövs en trimaran.

Hadj

Var helt nyligen och hämtade hem en liten trimaran samt roddbåtar från Virus Boats i Plouhinec. Logistiskt sett så borde det vara ganska osmart men med de taxor som transportföretagen har så är det ibland enda möjligheten. Jag har heller inget emot att åka dit, det är bara det att högen med ogjorda ärenden hemma hinner växa under tiden.

Övernattade i Vannes, 35 kilometer från varvet. Nästa morgon körde jag ner till hamnen och vad fanns väl där om inte Multiplast's fabrik med världsrekordbåten Orange parkerad på varvsområdet? Imponerande syn; både varvet och båten.


Väl på Virus-varvet föreslogs en seglingstur med den nya Virus V8-katamaranen. Sådant kan man ju inte tacka nej till. Den var jättetrevlig och seglade fint. Till nästa år kommer den dessutom i en vässad upplaga med centerbord, kick-up-roder och kanske mer segel. För dem som tycker att det numera är för mycket trimaraner i skärgården och vill ha något annat snabbseglande så borde den vara perfekt. Priset är ju också väldigt attraktivt.

Tvärs över viken från hamnen i Port Louis ligger Lorient och La Base. Vi puttrade dit för motor för att ta en kaffe efter seglingen.


Ja men titta där ligger ju Groupama och skräpar!



Och där ligger ju IDEC! (Och en timme senare låg hon påmastad vid "vår" brygga)


Vad är nu detta? Jo, den absolut snyggaste crusingbåt jag någonsin sett. En 60 fots tri, helt byggd i kolfiber med infusion, i formarna för Fujicolor (om någon kommer ihåg) men helt anpassad för cruising. Sex kojer men uttänkt för att också kunna seglas shorthanded. Detta första ex är sålt till USA och levereras i slutet av juni. Otroligt att Sailing Anarchy har kunnat missa detta. Paradox 60 är namnet.



Jag saknar ord för att beskriva hur läcker Paradox 60 är. Fem minuter in på denna video från flerskrovsmässan i Lorient kan man se mer.

I denna miljö är det verkligen flerskrov som gäller och naturligtvis finns det gott om Corsair också. Här är en tidig F-28 R med Marströmmast.

Lidingö Runt

Nu har jag äntligen fått en kommentar på det förra blogginlägget. Det var i samband med Lidingö Runt som en av Sprint-gastarna berättade att han tyckte att Citroën-trimaranerna verkade intressanta! (Minst sagt, får man väl säga?) Timingen är ju viktig vid produktlanseringar och pressreleaser och även för blogginlägg, så jag trodde att jag slagit in öppna dörrar, eftersom ingen kommenterat, men så var det tydligen inte. Hade hoppats på lite kommentarer, det är ju responsen från de eventuella läsarna som är inspirationen och drivkraften. Kanske krävs det att man sticker ut hakan lite mer och inte är så korrekt?

Lidingö Runt var en kul segling, och skönt att komma ut och segla efter att ha tillbringat vintern och våren inomhus med Corsairmekande av diverse båtar. Vi seglade demobåten, en Corsair Sprint #93, Katyusha, halvdåligt. Vi var ringrostiga och efter start kom vi i vindskugga av Lidingölandet på grund av andra båtar som vi tyckte behövde bevakas, men så är det ibland. Corsairs ära räddades dock av Jena, en Corsair 31-1d, och Märta, en 18 år gammal F-27, som kom etta respektive tvåa. Totalt var sju Corsair med och nu är Corsair den största flerskrovsklassen i Sverige. Av "bobåtar" kanske man måste tillägga.

Läste på SSF:S hemsida att LYS-kommittén har givit Weta nytt LYS/SRS-tal; 1,43. Jag trodde att det var tryckfel, men har nu fått uppgiften bekräftad. Från 1,29 till 1,43. Vad det nya LYS-talet bygger på får man tyvärr ej veta eftersom LYS/SRS ej är transparent. Nu betyder det kanske inte så mycket. Förhoppningsvis kan entypskappseglandet komma igång i sommar; LYS-segling är nog inte förstahandsvalet för Wetaseglare. Ur marknadsföringssynpunkt så är det ju också bra: 1,43 låter ju snabbt.

Snart kan du köpa din trimaran hos bilhandlaren

Hittade en fantastiskt intressant artikel på den franska affärstidskriften La Tribune’s hemsida. VD för biltillverkaren Citroën, Frédéric Banzet, blir intervjuad av en ekonomijournalist om hur han ser på framtiden för fransk och europeisk fordonsindustri. Efter en hel del analyserande och redogörelse för olika framtidscenarios så avslöjar han att man har långt gångna planer på att gå in i båtindustrin. Men det stannar inte vid det; även reportern verkar fövånad och överraskad, men inte helt okunnig. Jag gör ett försök till översättning:

- ”Men marknaden för nöjesbåtar måste väl ändå vara marginell och därför ointressant för en koncern som är helt inriktad på fordonsindustrin, med lastvagnar och personbilar som specialitet?”

- ”Inte alls, vår marknadstrategi är stratifierad och vi har hittat ett segment med stor potential. Vi kan tillföra industriellt kunnande och produktion, vi har en teknisk kompetens som båtbranschen saknar och vi ser det också som profilskapande. Vi kommer att bli det första bilföretaget på denna marknad.”

- ”BMW var väl involverade i Americas Cup och Volvo har tillverkat båtmotorer i många år. Lancia har lanserat en motorbåt med 600 hk. Det finns kanske fler exempel, men dessa kan jag erinra mig på rak arm.”

- ”Jo, men det är ytterst marginella aktiviteter och vad jag vet så handlar det i BMW:s fall mest om varumärkesprofilering utan tekniska insatser. Likväl är jag övertygad om att BMW, som vi för övrigt samarbetar med på motorsidan, har haft goodwill av projektet. För vår del handlar det om produkter som ska tillverkas, marknadsföras och distribueras inom PSA:s ram.”

- ”Så vi kan förvänta oss motorbåtar med namnet Citroën inom ett par år, eller kanske segelbåtar?”

- ”Mot bakgrund av klimatförändringarna och de åtaganden som såväl regeringar som företag måste ställa upp bakom, tror jag det vore fel ur profilhänseende att nu lansera motorbåtar. Vår första lansering kommer att bli en segeltrimaran, men olik allt vi hittills sett.”

- ”Men trimaraner är väl knappast en massprodukt, utan ett redskap för specialister?"

- ”Glöm inte vårt teknologiska arv, vi ämnar självfallet inte introducera en båt byggd enligt dagens teknologi.”

- ”Men segelbåten har väl i allt väsentligt funnit sin optimala form?”

- ”Tvärtom, definitionsmässigt är en segelbåt ett fartyg som drivs av vindkraft. Med den utgångspunkten lät vi våra tekniker utveckla prototypen som just nu testas för fullt. Hjärtat i det tekniska systemet är en dator vilken är sammankopplad med ett hydropneumatiskt system som styr båtens funktioner. Inom flyget talar man om ”fly by wire”, låt oss kalla detta ”sail by wire”. Vår båt har inga segel i traditionell mening, istället använder vi dubbla chevroner upphängda i jämvikt på ganska korta master. Datorsystemet ser till att hela tiden vinkla chevronerna optimalt och individuellt inbördes. Ett solfjädersliknande system möjliggör snabb förändring av den exponerade ytan, vilken står i proportion till önskad fart. När det gäller undervattenskroppen använder vi autoroterande foils vilka ger en enorm lyftkraft och därmed sammanhängande stabilitet. Datorsystemet kontrollerar också rotorernas pitch, för att ge balans mellan fart och lyftkraft.”

- ”Den tekniska beskrivningen låter imponerande, men när ni gör jämförelsen med flyget så krävs ju utbildning och certifikat, detta låter mycket avancerat.”

- ”Tvärtom, detta är teknologi i människans tjänst, vår trimaran kommer att revolutionera seglandet."

- ”Som ekonomijournalist har jag ej det nödvändiga kunnandet att debattera de tekniska aspekterna. När kan vi förvänta oss detta tillskott på marknaden?”

- ”Mycket snabbare än ni tror, men mer kan jag ej säga just nu.."

- För att återgå till………."

Otroligt intrssant. Frågan är dock om invanda seglare kan anamma en båt av detta slag? Behöver man ens kunna segla och vad händer om datorn går sönder?
Hur sätter man LYS-tal på en sådan skapelse? Ska bli enormt spännande att se båten i verkligheten snart. Här är hela intervjun; dock på franska.

http://www.latribune.fr/entreprises/industrie/automobile/20100325trib000491860/citroen-etudes-d-navigation-d-bateaux-plaisir-trimarans.html

Det skrivs om Corsair som aldrig förr

Ni har väl inte missat den fina artikeln om Corsair 28 i senaste numret av På Kryss? Där skriver Anders Jangö initierat om sin och familjens första sommar med en trimaran i Stockholms Skärgård. Jag tror att numret fotfarande finns att få tag på. Klart läsvärt för den som ännu inte slagit till.

Tidningen Segling uppmärksammar i sitt senaste nummer Børge Ouslands och Thorleif Thorleifsons kommande nordpolssegling med en Corsair 31. En hel sida viker de åt det.

Crusing World, en av världens mest spridda båttidskrifter pryder omslaget på sitt senaste nummer med en Corsair Dash 750, som de menar är en perfekt weekend-cruiser med fantastiska seglingsegenskaper. Vi håller med.










Ovan. Det ser kallt ut när de prövar sin Corsair 31:a i januari utanför den norska kusten.










Ovan. Typisk skärgårdsförtöjning med en Corsair






















Väldigt fin bild på Dashen! (Installerad Zinio reader behövs för att länken ska fungera)

Samtal före, du har plats nummer 59 i kön

Sedan i går eftermiddag är det omöjligt att komma in på vår hemsida http://www.corsair-sweden.com Den ligger hos Telia vars support- och felsökningsavdelning verkar ha mer eller mindre stängt för jämnan. När jag äntligen kom fram efter 45 minuters väntan första gången, sa de att den fungerade. Dumt nog trodde jag på dem. Ingen annanstans fungerar den. Sedan hann de gå hem klockan 18.00. Nu ska jag göra ett nytt försök efter 10.00, då de säger sig öppna.

Av besöksstatistiken vet jag att det är på fredagkvällar och helger som sidorna besöks mest frekvent, och det är nu på våren som man går i båttankar. Även om sajten inte är någon höjdare, så är den viktig; dessutom använder jag ägarregistret på den som telefonbok, och jag har ingen back-up.

Tacka vet jag papper och penna, analog telefoni via kabel, och brev.

Någonting har hänt

Karameller. I bakgrunden Weta, i förgrunden en tvåmans Yole Class.
Nu är mässan över sedan några dagar tillbaks. Arbetsamt men ändå väldigt kul med tanke på den fantastiska responsen. Det var fjärde gången jag ställde ut Weta och visserligen har intresset alltid varit stort och reaktionerna positiva, men denna gång var det på en helt annan nivå. Om det var utmärkelsen "Boat of the Year", allmän köpyra i en begynnande högkonjunktur, eller ny syn på trimaraner efter Americas Cup, vet jag inte. Någonting har hänt i alla fall, det är helt klart och två ytterligare containrar är beställda. Tyvärr är det nu leverans först i höst, för dem som ännu inte slagit till.
Roddbåtssidan har alltför länge behandlats styvmoderligt, de har liksom kommit på köpet med Virus segelbåtsagentur och inte marknadsförts aktivt. Mötet med många aktiva roddare under mässan var stimulerande; jag börjar än mer förstå vilka pärlor dessa båtar är. Att Yolen med sina fem tusen byggda exmplar har en imponerande meritlista visste jag, men jag fick nu också av aktiva roddare förklarat varför båten ser ut som den gör. En fungerande havs/kustroddbåt skiljer sig från en tävlingsbåt, men också från de replikor av allmoge- och fiskebåtar som numera i Sverige marknadsförs som motionsrodddbåtar. De apellerar till nybörjare som snabbt känner sig hemma i dem, men det behövs inte många veckor för att man ska börja känna deras begränsningar.
Se det som ett löfte: jag ska ta tag i marknadsföringen på roddbåtssidan också.

Americas Cup tillbaks till USA

Skymning för USA, men en ny gryning för Americas Cup.

Så fantastiskt har det aldrig varit att bryggsegla förut. Ett stort tack till både team Alinghi och BMW Oracle. Vilken uppvisning, helt underbart.

Nu kanske även New York Yacht Club fattar vad som gäller. USA har - med ett team från hela världen - återtagit den åtråvärda bucklan, även om den nu hamnat i San Francisco.

Nu finns ingen återvändo. Endast senildementa kan väl förfäkta idén att åter börja med blyfraktare i denna mest prestigfyllda tävling av dem alla. Americas Cup. Den här tävlingen är nog den efter 1851, som kommit närmast vad Americas Cup var tänkt att handla om.

Nu är det bara att hoppas på en svensk utmaning. KSSS eller GKSS? Om hela näringslivet ställer upp kan vi greja det. Maud Olofsson kanske sponsrar?

The wing is king!

SMS:en haglar in på mobilen: Vinge till Corsairen!

Idag skrevs historia.

Världen blir sig aldrig lik igen!

Vilken fullständig total succé trots inledande shabbel.
Tävlingen är inte över än men: Alinghis enda chans var i lättvind och de grejade inte det. Den verkade ju snarast underriggad.
Med de enorma kontrollmöjligheterna USA 17 har över sin vinge, så har de ett enormt övertag. Trots att vingar använts förut på C-kattorna så skulle jag vilja påstå att detta är ett totalt genombrott. Nu har också folk fått se att flerskrovare kan kryssa. I 21 knop VMG dessutom!

Nu står världen stilla

Så otroligt spännande. De ska snart runda kryssmärket.
Att detta är verkligt! Otroligt!

AC

http://www.americascup.com/en/regate/regarder-la-course/show.html

Nedräkningen har börjat

100 procent trimaran.
Nu är det bara en månad kvar tills det avgörs. Blir det en katamaran eller trimaran som tar hem Americas Cup? Det vill säga fall det blir start i tid. Det har ju varit mycket turer i domstolar hittills och det kan hända att starten skjuts upp igen, även om det nu är klart att seglingarna kommer att äga rum utanför Valencia istället för Ras-al-Khaima som titelförsvararen Alinghi ville. Seglingsmässigt blir detta det första intressanta Americas Cup någonsin, med två så olika båtar sprungna ur samma förutsättningar. (Att se Dennis Connor på sin tid segla i cirklar runt en blyfraktare var ju inte en tävling, det var utklassning och bara möjligt p g a slarv med statuterna.) Jag har inte hunnit analysera båtarna än och har ingen faktaunderbyggd åsikt om vilket av teamen som kommer vinna. När man ser denna Youtube-film så blir man dock ganska såld på BMW Oracle. Men man ska vara medveten om att filmen är en del i psykningen av Alinghi-teamet.
Hoppas att fler än jag tycker att det är alldeles fantastiskt att folk lägger sina förmögenheter på projekt som dessa som driver utvecklingen framåt, med spin-off-effekter på en rad områden, förutom den glädje de sprider till alla oss vanliga seglare. Någon direkt avkastning på de egna tillgångarna (förutom egot) kommer nog vare sig Bertarelli eller Ellison att få efter avslutad tävling.