Lidingö Runt? Nej varför då?

Varför segla runt Lidingö innan Lidingö Runt, när man kan fälla masten och gå under bron till starten vid Foresta? Finns ingen anledning, tyckte Örjan Frid som hade sin Corsair 28R "Corisco" på nordsidan av Lidingö. Stefan Ljungstedt på Seglingsbilder.se var snabb med kameran och fångade bravaden på bild.
Corisco är för övrigt den första Corsair som jag importerade till båtmässan "Allt för Sjön" 2005. Eftersom jag inte vågade förvänta mig att någon skulle köpa den så garderade jag genom att beställa en Corsair precis som jag själv ville ha den. I bakfickan fanns en plan att kanske få behålla den. Det fick jag nu inte. Nästa båt blev istället en Corsair 28 CC som vi fick behålla en månad ungefär, tills Johan och Linda Lidén provade henne. "Bling Bling" som vi kallade henne var det också något speciellt med. I Johans och Lindas händer blev hon detta Lidingö Runts bästa Corsair med en fjärdeplats. Nu med namnet "Serenity". Grattis!
Själv seglade jag Weta i år, jättekul men svårt att hitta vinden mellan alla kringliggande jättebåtar.


Genom att skarva fallet med en lina och leda det genom blocket på bogsprötet och
tillbaks till fallwinchen så går det lätt att fälla masten.

David mot Goliat?

Kampen går nu in i en ny fas. Alltsedan ISAF-generalen Göran Petersson hösten 2007 kungjorde ISAF:s beslut att utestänga flerskrov från OS i London 2012 har protesterna ökat i styrka. Beslutet går inte bara stick i stäv med OS-kommitténs uttalade önskemål och ISAF:s egen "event committee", det går på tvärs mot utvecklingen i hela seglarvärlden. Rader av namnkunniga seglare, nationella seglarförbund och tidigare styrelsemedlemmar i ISAF har kritiserat beslutet och krävt en ändring. En av de beundransvärda eldsjälarna i detta arbete är Nick Dewhirst, brittiska flerskrovsförbundets ordförande, som oförtrutet arbetar för att beslutet måste rivas upp. På känt manér så har ISAF-ledningen hittills varit kallsinnig, det är ju en del av pampars systemlogik att låta beslut ligga fast (tills möjligen deras egen position är hotad). Politik och kohandel ligger bakom det korkade beslutet.


Göran Petersson, vars uttalande om att valet av klasser för London-OS: "..provide a perfect showcase of the wide range and diversity of sailing.." redan blivit en klassiker.

Nu har Dewhirst, uppbackat av ett massivt stöd i den internationella seglarvärlden, skickat ett brev direkt till OS-kommittén där vi helt enkelt ber om att de kör över ISAF. Läs och begrunda. Applådera. Utnyttja dina egna kontakter. Varje halmstrå är viktigt. Beslutet måste rivas upp.

------------------------------------------------------------------------------------------
Jaques Rogge, President
International Olympic Committee
Château de Vidy
1007 Lausanne
Switzerland

Cc: Members of the International Olympic Committee
ISAF Council Members

7th May 2008

A PETITION CONCERNING THE 2012 SAILING REGATTA

Dear Mr. Rogge

We ask that IOC intervene to ensure that the 2012 Olympic Sailing Regatta include a Multihull Event so that it genuinely presents “the wide range and diversity of sailing” as claimed by ISAF’s President, Goran Petersson.

Multihulls represent a large branch of the sport, accounting for between a tenth and a third of global participation depending on the basis of calculation and have been part of the Regatta continuously since 1976.

However the Commission now requires that the Regatta be reduced from 11 to 10 Events. Last November ISAF chose to do this by eliminating the only Multihull Event, rather than any of the two Keelboat, two Windsurf or six Dinghy Events.

As explained in our Report, it appears that ISAF did so because multihulls are politically weakest, not least representative, least telegenic or least suitable for the Olympics. In the view of your former colleague and previous ISAF President, Paul Henderson, “The most interesting observation is to see how many MNA's are now saying that their delegates were instructed to vote in the best interest of their specific country winning medals - not in the best interest of our beloved sport. Surprise! Surprise! Holier than thou pontifications are quite hollow methinks.”

In doing so, we believe that Councillors did not vote in the “interests of the sport of yachting throughout the world” as required by Article 41 of the ISAF Constitution, because your 2002 Review of the Olympic Programme provided recommendations on how to interpret this (See Appendix 3).

In general, you recommended that “weight category events should not be allowed, except for the combat sports and for weightlifting”, yet ISAF proposes an Event for 1 Person Dinghy (Heavyweight) and against “similar events” yet ISAF proposes four Dinghy Events for Men.

Specifically you criticised sailing for “low broadcast and spectator appeal”. Your subsequent 2005 Report noted that ISAF had taken steps to increase the appeal of the sport by “introducing faster and more spectacular boats”, yet now it has taken a step backwards by completely excluding the fastest boats of all, namely Multihulls (See Appendix 3).

In addition you also provided guidance on encouraging participation by Women, yet ISAF is increasing its preponderance of Events for Men, by eliminating the only remaining Open Event, which is Multihulls.

You then also noted that “the Keelboat class are very expensive boats …. for general practice and development compared to other classes” and wrote that “if the Executive Board recommends the reduction in the number of athletes and events, the Commission believes these reductions could be made through the exclusion of keelboat sailing events”. Yet ISAF disputed this unambiguous advice.

The leadership of ISAF continues to dispute your recommendations, despite: -

• An appeal from the Royal Yachting Association on behalf of the host nation
• The recommendation of ISAF’s own expert Events Committee
• The independent opinion of the previous ISAF President
• Formal submissions from fifteen of its Member National Authorities
• Unanimous public opinion polls by different yachting journals and websites

Now it proposes a guillotine motion to its Council, which meets on 10-11th May, in order to stop further discussion and “reaffirm” its decision to oppose your guidelines, even though members have the right to place submissions on the agenda for its Annual Meeting in November.

According to a letter of 11th December 2007 to Council members by the outgoing Secretary-General, Arve Sundheim “At the Council meeting on 9 November and prior to making the decision on the ten events for the 2012 Olympic Programme, the ISAF President was explicitly asked by a Council member if there was any IOC guidance which may affect the choice of events. The ISAF President responded that the IOC guidance was to achieve universality, nation participation, medal spread and media appeal. Be assured that if there had been any specific IOC guidance which was new to the table, you would all have been advised in advance”.

We therefore ask that

• As its President did not do so, you remind ISAF Councillors of your specific long-standing guidance, published in August 2002 and May 2005.

• Should Council still exclude any Multihull Event, you postpone the reduction of Events one more time, on the basis that Multihulls would deserve to be included in the Games based on these criteria of “universality, nation participation, medal spread and media appeal”. (Appendix 2 shows what the multihull community achieves independently without ISAF support.)

You have significant influence over ISAF because it has a “very high reliance on Olympic revenues (65%) and a low percentage of its income comes from marketing and broadcasting (10%)” according to your 2005 Report. In the interests of the Olympic Spirit, please use it.

On behalf of 6000+ petitioners from more than 60 countries, including numerous ISAF sailors of the Year, Olympic medallists and other sailing champions, key organisers of our sport, influential media figures and leaders in the yachting industry (See Appendix 1).

Yours sincerely,

Nick Dewhirst
Chairman
------------------------------------------------------------------------------------------

<>

Gorgo

Det här är en Weta, det garanterat roligaste man kan segla för 89.000:- Weta överraskar positivt hela tiden, den är så mycket mer kompetent än vad man först tror och därför vill man skriva om den gång på gång så att alla ska fatta hur kul den är.
Och det är fler än jag som älskar Wetan. Även Sailing Anarchy har nu skrivit en andra gång om den.


Det här är Gorgo, ett litet flygfärdigt monster tillfälligt vilande på älghornsbädd.

Gränshandel

Vad är det för skumma aktiviteter som i skydd av skymningsmörkret tilldrar sig vid Storliens ödsliga gränsstation, långt uppe i fjällvärlden?
Inget annat än att ännu en Corsair 24 har levererats, denna gång till Torkil och Randi Schei, som är bosatta i Stjørdal vid Trondheimsfjorden.
Efter en timslång pappersexercis inledd med export och avslutad med en stor sedelbunt till de norska myndigheterna så är denna 24:a nu officiellt en norsk båt. Från Storlien till Trondheimsfjorden är det bara 10 mil! Har inte tidigare tänkt på det, men visst är det otroligt att på en dag kunna ta sin segelbåt från Stockholm till Nordatlanten; bara så där! Alla borde segla Corsair.



Med främre balken i Norge och den aktre i Sverige är Torkil redo att strax koppla över trailern till sin egen bil.

Årets första segling

Nästa helg så är det provsegling av Weta. Tog ut båten till Baggen idag i förväg och passade på att äntligen få prova båten själv. Jag är helt såld på den; otroligt trevlig att segla. Det var ostlig vind, cirka 3 m/sek, så jag har ju långt ifrån fått känna på båtens fartresurser, men det räckte. Det är bra tryck i schreachern och man lär få starka armar om man ska segla mycket Weta, det finns nämligen inget att lägga fast skotet i. (På denna punkt tycker jag kanske att klassregeln borde göras om.) Wetan accelerar jättefint i byarna och är väldigt känslig på rodret, så det blir lätt lite vingligt om man ska hantera snörena samtidigt. Frapperande är hur känslig hon är för skotning på kryssen, bara några centimeter in eller ut gör en hel del och jag hade fullt sjå att tolka alla tell-tales och det kommer att ta tid att lära sig kryssa optimalt. Även om de flesta trimaraner slår bra, så är Weta exceptionell: smack och så ligger man på andra bogen, hur kul som helst: pang så slår man tillbaks. Hade det inte varit för kylan och blodiga händer så hade jag kunnat hålla på hur länge som helst. Ser redan fram emot nästa tillfälle.


Ska verkligen vagnen hänga med på det där viset? Ojdå, satt snörena i! Tydligen ringrostig. Foto: Åke Söderström.

Corsair 50

Sailing Anarchy hade en bild på denna Corsair 50 under rubriken "What is it". Första rätt svar skulle vinna ett pris skänkt av SailFast. Andra än jag var dock snabbare med svaret; är ju inte inne på SA hela dagarna. För visst är det en Corsair 50, flaggskeppet ritat av Reichel Pugh. Sjösättning 2009. Två båtar sålda på ritningsstadiet. Detta är ingen husbåt, det är en "performance cruiser". Gunboat och Catana är närmaste konkurrenter. Med sjunkande dollarpriser så är den snart överkomlig.


Någon på studiebesök i Sài Gòn har plåtat. Från varvet har vi inte fått några bilder än och när jag var där i decmber så hade man långt kvar till detta stadium, de jobbar snabbt.

Efter mässan

Nu är mässan över. Det var slitigt men också kul att träffa alla intresserade, såväl gamla kompisar som nya kontakter. Att berätta om Weta blir bara roligare och roligare i takt med att man fått lära sig allt om båten tack vare Chris Kitchens närvaro. Han flög hit bara för "Allt för sjön" samt två andra Europamässor. Wetan är en helt genial båt, vilket jag hoppas att alla snart kommer att upptäcka. Många har anmält intresse för provsegling och flera båtar såldes under mässan.
Med närvaro från Laouen de Kersauson och hans italienska flickvän, samt Chris och ibland gästande Bosse Österberg (Mr Laser) och hans vitryska hustru Lena, så var det stundtals en väldigt uppsluppen internationell stämning i montern. Kul. Dessutom så hjälpte Martin Renheim och Niklas Lundberg till i montern, stort tack till er samt till Gabriel von Euler som oförtrutet missionerar för flerskrovssegling i alla former.


Från vänster: Laouen de Kersauson, Chris Kitchen, Bosse Österberg och Elena Zaitseva-Österberg.

Första vårtecknet

Nu är båtmässan "Allt för Sjön" öppnad. Vi fick ingen plats på Scandinavian Boat Show i november; vi var för sent ute. Vi var för sent ute till "Allt för Sjön" också, men så fick vi i egenskap av "stand by" plötsligt bästa platsen! Monter A06:11. Weta föll Aftonbladets fotograf i smaken och var en av två plåtade båtar i dagens nummer. Stort intresse för både Weta och Magnum 18. Imorgon börjar det på allvar. Kom gärna och besök oss.


"Vad kul med en båt som inte är vit!" utropade Aftonbladets fotograf och valde Weta till sitt foto.


Magnum 18's strama linjer väckte stor beundran.

En artikel betyder så mycket

Detta e-mail från Weta säger väl allt.

"Greetings

I am sure you will be really happy to read this article from SA. Jon Britt has done a fantastic job. Overnight I have been inundated with contacts from around the globe and lots of telephone calls.

http://www.sailinganarchy.com/fringe/2008/weta%20the%20chances.htm

Please forward this article to your owners and potential customers.

I am in overload of correspondence.

Regards

Roger"

Lycka

Hade ingen bild att illustrera det förra inlägget med så därför kommer den här istället. Det är två sidoskrov till en Corsair 24 som snart är på väg till Sverige. Köparen ville ha en röd båt och det gick bra mot visst pristillägg. Nu undrar jag bara; eftersom rött symboliserar lycka i Kina, betyder det att båtbyggarna är lite gladare när de jobbar med denna båt, eller har Vietnam och Kina olika symbolvärldar? Och även om rött symboliserar lycka så kanske man inte bryr sig alls, jobb som jobb? Fast snyggt är det.


Visst blir det läckert!

Corsair VM

Inte riktigt, men med 60 till 70 deltagande båtar kommer årets upplaga av US Corsair Nationals att bli det största Corsairevenemanget hittills. Arrangörerna hoppas på många utländska deltagare, och desto tidigare man är ute, desto enklare är det att hitta en båt att chartra eller att gasta på. Man kan åka dit bara för att ha kul (och det är nog väldigt kul) och byta erfarenheter men det är också en chans att utvecklas som seglare; att segla entyp mot rutinerade konkurrenter på kryss/läns-bana är trots allt något annat än att harva runt i innerskärgården på jaktstart LYS.

Också regatta.nu håller upprop om att segla på andra sidan Atlanten. Arne K. missonerar flitigt om nästa års Key West Race Week och har till och med den goda smaken att illustrera inlägget med en bild på en Corsair 28 från årets upplaga. För många svenskar kanske det också är mer lockande att byta en svensk januarivecka mot Key West än att "trada" bort början av augusti, men samma sak gäller här; var ute i god tid! Naturligtvis behöver man inte ha seglat Corsair tidigare för att få chartra båt, för en presumtiv köpare kan det ju vara ett bra tillfälle att provsegla.

Här är ett upprop från Bob Gleason, The Multihull Source:

"Hello all!

As you may all know by now the US Corsair National Championship Regatta will be this August 6, 7 and 8.

Beverly Yacht Club in Marion Massachusetts which is near Cape Cod will host the event to be sailed on Buzzards Bay. The location is one hour south of Boston and one hour east of Newport Rhode Island. Buzzards Bay is known for high winds and warm water in the summer months. This is the first year the US Nationals has been outside of Florida and the first year it has been held during the summer vacation months. Early indications show a large number of boats interested in cruising but hopefully the racing will remain at least as strong as most of the Florida events. It would be really fun to make this an international regatta!

I mention this because this might be a good opportunity to come see what might be the biggest Trimaran Regattas ever! It is too early to tell for sure but we anticipate at least 60 boats racing! If you are interested we can help you find a boat. There may be some charter boats available and certainly there are owners looking for experienced racers to sail with them. Let me know early enough if you are interested and I am reasonably certain I can find you a fun ride!

Bob"

Shoppingrunda

Jag brukar alltid passa på att kolla det lokala utbudet av båttillbehör när jag är utomlands. Naturligtvis passade jag på även vid Vietnambeöket. Bland annat så behövde jag en reservkompass och en mistlur, ISAF's kategori 3-bestämmelser kräver ju det.

I båttillbehörsaffären:

Jag: – Chào, jag skulle vilja titta på en taktikkompass, har ni sådana?
Butiksbiträde: – Chào, visst, vad tycker ni om denna "sköldpadda" i jakaranda och elfenben? Ni ser direkt om det är med eller motvrid, använd stjärtspetsen på det vridbara locket som markör.


Turtle - vietnamesisk kompass och konsthantverk.

- Den var ju väldigt fin, är den dyr?
- Det skulle jag inte vilja påstå; 40.000 Dông.
- Jag får fundera lite, har ni mistlurar också?


Kompassrosen i elfenben synlig med locket uppvdridet.

- Visst har vi det. Vilken sort vill ni ha, en med vacker finstämd ton som behagar havet eller en som skrämmer slag på alla onda andar?
- En med vacker ton tror jag är bäst lämpad för Östersjöbruk.
- Då har vi den här, vad gillar ni den?
- Väldigt vacker ton, och vilken fin utsmyckning!


Varför göra en ful mistlur, när man kan göra en vacker?

- Jo, den modellen är populär. Morgondimman ligger ofta tät här, både på floden och på havet.
- Vad är priset på denna då?
- 30.000 Dông.
- Det skulle bli 70.000 Dông för båda två! Det var mycket!
- Ja, men det är naturligtvis bruttopris! (Biträdet börjar räkna på kalkylatorn)
- OK, vad skulle mitt nettopris bli då?
- Om vi säger 50.000 Dông jämt då, blir det bra?
- Det blir bra, jag tar både kompassen och mistluren. (En stunds väntan medan varorna packas in.)
- Tam biêt, och på återseende!
- Tam biêt!

Fotnot: 50.000 Dông är 20 kronor. Jag gav 40.000 eller 50.000 Dông, så långt är det helt oförskönat.

Kallad till huvudkontoret

Corsair Marine har nyligen haft en "dealer conference". För mig var det ett bra tillfälle att äntligen få se fabriken i District 7 i Sài Gòn i Vietnam. Sedan drygt ett år sker all produktion här. Jämfört med fabriken i Chula Vista har man dubblerat golvytan och produktionskapaciteten, vilken numera är drygt 120 båtar per år. Själv har jag aldrig haft tillfälle att se fabriken i USA, men de handlare som varit med längre vittnade om att dessa lokaliteter var ett stort lyft för företaget. Kontoret och monteringshallen ligger i en byggnad, medan lamineringsjobb görs i en likadan byggnad strax intill.


Huvudingången

Sammanlagt har Corsair cirka 90 anställda, varav merparten arbetar i produktionen. Den trånga sektorn är bristen på engelsktalande förmän, tllls vidare får man förlita sig på personal från den förra fabriken. Den största nyheten var Corsair 50, en "performance catamaran" ritad av Reichel Pugh som kommer att bli klar 2009. De första båtarna är redan sålda. Jag såg den gigantiska pluggen och vi fick en brief om båten av Dave Renouf, eldsjälen bakom projektet. Massor av nytänk och en rejäl konkurrent till Gunboat.


I monteringshallen; närmast en 750 Sprint och i bakgrunden en 37 Carbon

Storsäljaren just nu i Australien och Sverige är Sprint 750, medan tyskar och fransmän köper 28:or som aldrig förr. Också den nya 37 Carbon säljer bra. Jämfört med 36:an är riggen förhöjd en meter och så har man förenklat inredningen och roderlösningen. Plus att den är väsentligt lättare. Klart läcker båt och till ett oslagbart pris.


Eldragning ombord på en 37:a

Det var för min del jättenyttigt att få förståelse för hur mycket jobb det är bakom varje enskild båt. Bara checklistan till Sprinten, som är den enklaste att bygga, är på flera hundra sidor! Varje moment ska prickas av genom hela produktionen. Det var kul också att träffa handlare från hela världen, vi har ganska lika erfarenheter, bortsett från att intresset för de olika modellerna skiljer sig åt mellan olka marknader. Corsair tar också gärna emot kundbesök, under konferensen var t ex kunden till en av 37:orna där dagligen sedan två veckor, för att följa bygget och montera dit sina egna prylar.

Om en tromb i oktober och annat

Det här blir årets sista blogg. Som vanligt skulle det ha bliivit fler, bland annat hade jag tänkt skriva om ett intressant besök på Corsairvarvet som jag gjorde i början av månaden. Efter hemkomsten så har det dock varit konstant med jobb, vilket i och för sig är jätteroligt. Intresset för Corsair har aldrig varit större i Sverige tidigare, och nästa år kommer många nya Corsairer att segla i våra vatten. Också för Weta och Magnum är intresset stort.

För att leva upp till löftet om en Julblogg så gör jag det enkelt för mig denna gång. Jag skriver om den märkligaste segling jag varit med om och löser därmed problemet att hitta något att skriva om. Nästa års Julblogg lär bli desto tunnare.

Seglingen ifråga börjar klockan 23.15 på kvällen. Det är den 6 oktober 1998 och F-27:an och jag har legat ett par dagar i Barcelonas Olympiahamn, strax norr om centrala staden. Barcelona är trevligt och jag skulle gärna stannat men seglar man så vill man vidare. Jag ville till Balearerna och denna kväll var väderprognosen bra. Relativt svaga nordliga vindar var utlovade och inga tecken syntes på något oväder. I prognosen som lästes på engelska med stark spansk brytning talades också om "sunshowers" vilket dock inte lät särskilt farligt. Funderade dock vad det kunde betyda. Till Mallorca är det bara cirka 100 sjömil så med 5 knops fart skulle det ta mindre än ett dygn, kanske skulle jag kunna hålla 7 - 8 knop, så det skulle bli en enkel odramatisk segling.

För första gången sedan avfärden från Sverige så vägrar motorn att starta. Kanske skulle jag tagit det som ett omen, men låter inte det störa planeringen när prognosen är så pass bra. Jag får fixa den när jag kommer fram, tänker jag. Hissar segel och ställer in autopiloten på kurs mot nordspetsen på Mallorca. Det är mörkt men stjärnklart, en viss fartygstrafik i början, men den stora rutten verkar vara korsande, så det är snart överstökat. Snart börjar det mulna igen, man ser tydligt hur molnen kommer, från båda håll. Det är nästan fullmåne och snart är det bara en springa av stjärnvalvet öpppet precis runt månen, i övrigt mörkt och nu börjar det regna och åska och även månen skyms helt så småningom. Regnet öser ner och åskan är över oss. I centerbordstrumman finns en åskledare men jag förstärker dessutom med att koppla aluminiumbåtshaken till vanten och ner i vattnet. Det är inte så mycket vind dock och inombords är det varmt och torrt.


Olympiahamnen norr om Barcelona, Härifrån utgick seglatsen.

Så småningom tar sömnen ut sin rätt. Försökte köra korta pass men det hände nog att jag sov aningen för länge. Åska och ösregnande mot rufftaket är garanterat sömnsskapande. Vi kom inte så långt i den svaga vinden, mellan 04.00 och 08.00 var det helt stiltje. Efterhand kom en svag bris och kanske höll vi fyra knop framåt vid tvåtiden på dagen. Vinden vred en aning och så småningom var det en väldigt kraftig gammal sjö, som inte stod i proportion till det lokala vädret. (Fick senare reda på att det hade varit en kraftig storm i väst-sydväst, nära Valencia, det var orsaken till sjön, men det fattade jag inte då.)


Vid rätt väderförhållanden så ligger Balearerna på bekvämt dagsseglingsavstånd från Barcelona.

Åskan och regnet hade upphört för länge sedan men det var molnigt och den grova sjön i kombination med den svaga vinden kändes halvmystisk. Ett tag dök några delfiner upp, men de var inte av den sällskapligaste sorten, kanske var de uttråkade av vädret de också. Det var i alla fall skönt att slippa regnet och åskan. Av Mallorca syntes ännu ingenting. Av andra båtar ser jag heller ingenting tills jag tittar låringsvis styrbord och anar någonting i riktning cirka 110 grader, flera sjömil bort. - Vad är det för något konstigt fartyg tänker jag, - en hög svart stäv, det är väldigt högt, det måste vara något containerfartyg. Jag tittar ännu en gång och inser plötsligt att det är en tromb och den är på väg rakt mot båten! Tromber av denna storlek har jag tidigare bara sett på de kommersiella TV-kanalernas skräckdokumentärer från Kansas, där de brukar visa hur de slukar allt i sin väg; bilar, hus, broar med mera. Skräcken till trots så rullar jag in seglen på nolltid och surrar rodret, min tanke är att gå ner i båten och stänga luckan och "se vad som händer". I mitt innersta ser jag hur båten lyfts och centrifugeras upp i luften för att så småningom hamna i vattnet igen på ena eller andra kölen. Jag drar iväg ett PAN-meddelande på VHF till Palma Radio, där jag ber dem anteckna position för eventuellt kommande olycka ifall de inte hör av mig igen. Naturligtvis inget svar. Benen är som spaghetti när jag försöker videofilma monstret. Jag vill vänta in i det sista med att gå ner i båten. Så småningom är tromben bara 200-300 meter ifrån och fortfarande på spikrak kurs. Då händer det märkliga att den stannar upp och byter bana, den gör en högersväng och passerar framför stäven på kanske 100 meters håll! Helt otroligt, nu står jag och betraktar den från baksidan och ser hur den sakta löses upp i sina beståndsdelar.

Seglingen kan återupptas, vilken oerhörd lättnad. Från att ha varit mer eller mindre säker på bli uppslukad av en tromb så är allt plötsligt som vanligt. Vinden har vridit så att det är bidevind upp mot Cap Formentor på Mallorca, men jag håller inte riktigt upp mot udden. Det dröjer också tills strax innan skymningen innan jag ser ön. Vinden ökar en aning och det är ganska behaglig segling, fast med den låga fart vi hållit så betyder det angöring i mörker.


Det är udden längst ut till höger som är Cap Formentor. Port de Pollenca ligger skyddad längst in i bukten på nordsidan.

Vinden ökar långsamt i styrka och när det bara är kanske fem sjömil kvar till udden så kommer ett svagt medvrid, helt perfekt. Man börjar se hur otroligt hög denna udde är: 381 meter över vattenytan. Efter rundningen så har jag räknat med kryss in i Pollencabukten och hägrande natthamn. När jag är nästan uppe vid udden så ser jag på avstånd hur åskan börjar igen. Ut mot Menorca så blixtrar hela himlen, det börjar komma kalla vindilar och det känns oroligt i luften. Några riktigt kraftiga vindstötar och ännu mer blixtar på avstånd. Det hela känns overkligt, ungefär som dataanimationer om klimat på någon främmande planet. Någonting säger mig att ta ner seglen och i samma ögonblick som det är gjort brakar ett helvete loss på båten. Det är midnatt. Det tjuter något alldeles otroligt om riggen och jag måste krypa längs däck för att ta mig fram. Endast två av tre skovlar är kvar av vindinstrumentets givare så tyvärr får jag aldrig veta vindstyrkan, men bra mycket vind var det i alla fall. Jag tar mig inombords (jag får kämpa för att hålla i luckorna från att blåsas bort) och det är fascinerande hur lugnt och skönt det är nere i ruffen fast det är ett sådant inferno utanför. Palma Radio sänder upprepade "Galewarning" för Menorcas farvatten (dit detta räknades). Något sent kan väl tyckas.


Norrsidan av Cap Formentor

Nåväl, nu är det bara att rida ut stormen, funderar på hur länge den kan tänkas hålla på. Det är ju frånlandsvind och en bra bit till Menorca i lä, men det är ju en aning segt att det inte blir någon hamn ännu en natt och ännu mindre någon kall öl. Fast med tanke på tromben så sitter jag gärna en vecka på detta vis om det behövs. Efter någon minut när jag kommit tillrätta efter all dramatik så tittar jag ut genom fönstren och får en chock. Båten är på väg mot land. Jag ser fyren snett uppåt, vi är inte långt från klipporna, bara någon sjömil och det går fort. Vinden har vridit cirka 120 grader på ett ögonblick efter att jag gått ner i båten. Av tromben blev jag knäsvag, men detta var knäckande på ett helt annat sätt. Ett kort ögonblick kapitulerade jag för det oundvikliga ödet, känslan var helt förlamande fruktansvärd, även om jag klarade udden så skulle båten stranda längre fram på norrsidan, motorn startade inte och skulle inte rå på mot denna vind och sjö i alla fall. Vi var för nära för att jag skulle kunna hissa något storsegel och för detta behövde jag också få upp stäven i vind och hur skulle detta gå till? Dessutom översteg detta förmodligen möjlig vind att kryssa i. Gummijollen var ju ett skämt, även om det var mörkt så såg jag att det inte fanns ens en antydan till en strand att gå iland på. F-27:an skulle helt enkelt krossas i smulor mot Mallorcas klippor och det fanns inget jag kunde göra. Tanken var för outhärdlig, desperat tar jag halmstrået att se på instrumenten och upptäcker att båten faktiskt inte går med vinden utan att denna kommer in en aning från sidan. Jag jämför med GPS:en och inser att om jag kan gippa så bör jag åtminstone kunna gå parallellt med stranden tills Pollencabukten öppnar i lä. Går upp på däck, håller hårt i rullfockslinan med ena handen och drar en aning med fockskotet i den andra tills en liten trasa av focken är utrullad. Kastar mig på rodret och båten gippar med en knall när focken fylls. Kastar mig åter på instrumenten och ser på GPS:en hur vi lyckas hålla kursen precis parallellt med udden. Efter några minuter är den akuta faran över. Efter ytterligare någon halvtimme börjar vinden att mojna och successivt hissar jag mer och mer segel medan vi under allt behagligare former styr in i Pollencabukten.

Klockan tre fäller jag Danforthankaret på tre meters djup. Det är en underbar barrdoft från land, det är totalt vindstilla, vattnet är spegelblankt och så tyst att man kan höra flera mil bort.

God Jul och ett riktigt Gott Nytt År önskas alla Corsairseglare och bloggläsare.

PS. Nu vet jag vad "sunshowers" betyder. Det är spengelska för "thunder showers" DS

Med vulkanen Etna om babord

Hans Nagel är Corsair 31-ägare från Hamburg och delägare i Corsair Challenge. De ordnar eskaderseglingar med Corsairer, främst i Kroatien. Annars är hemmahamnen Hamburg med Elbe som seglingsvatten. Där är det ju ungefär lika kul som här att segla i slutet av oktober, så varför inte ta ner High Q (ej att förväxla med HiQ) till Medelhavet och köra Rolex Middle Sea Race? I vattnen runt Malta och Sicilien är det ju varmt och fint i slutet av Oktober. Eller?


High Q är en standard 31 med akterruff.

Banan är fågelvägen 607 sjömil. Man startar i La Valetta och kör motsols. Två flerskovare var anmälda, de övriga 56 var enskrovare som skulle segla klass IRC. Eftersom commodoren i arrangörsklubben är Corsairägare så hade han lobbat för att tillåta multihulls enligt MOCRA-regeln. Den andra flerskrovaren var en Orma 60-fots båt. Besättningarna kunde säkert vänta sig en fantastisk upplevelse. Bara att passera öster om Sicilien och få se Etna sputa eld och aska mot natthimlen skulle vara värt hela resan.



Borde kanske heta Sicilien Runt?

Nu blir saker och ting inte alltid som man trott. Av 56 båtar, där merparten tillhörde gräddan av världens havskappseglingselit, fullföljde 16 båtar. Italienska flygvapnet hade fullt upp med att bärga besättningar, bl a övergavs den australiska 60-fotsbåten Loki. Besättningar vittnade om att de aldrig under hela sitt seglarliv varit så skräckslagna. Ett flertal samverkande lågtryck gjorde att sjön och vindriktningen blev nyckfullt oförutsägbar. Med våghöjder över 8 meter och vindstyrkor över 25 m/sek så blev det mer överlevnad än kappsegling. Corsair 31:an tillhörde dem som fullföljde, men kom in som sista båt i mål. Men det var ändå en prestation, eftersom storbommen hade smällt av i ett tidigt skede av racet. Trots många timmars stillaliggande under ankar, lyckades man ej laga bommen, vilket innebar ett enormt handikapp och stora svårigheter att kryssa på ett normalt sett, men bryta racet som 60-fots trimaranen? Inte tal om. Vi seglar ju Corsair!
En stark prestation. Nästa år hoppas vi både på ett gäng svenska flerskrovsseglare och bättre väder. Det kan vara fint i Medelhavet i slutet av oktober.


Denna båt har i alla fall storseglet uppe, många körde med trysegel.