Corsair seglar in det nya året

På nyårsdagen passade Corsair på att provsegla den nya Dash 750 en bit utanför Saigon. Det fanns ingen ramp så man sjösatte direkt på beachen med hjälp av en traktor som man raggade upp av en bonde i närheten. Det har hitills varit en del byråkrati kring sjösättningar och båtregistreringen i Vietnam. Det finns nämligen inget som heter fritidsbåt utan allt är att betrakta som fartyg och fartyg sjösätts ju inte hur som helst. Dessutom kostar alla tillstånd en hel del. Men vietnameserna kanske håller på att bli mer flexibla, i takt med att gamla kommunistdoktriner får ge vika för en mer pragmatisk syn.

Corsair var väldigt nöjda och allt fungerade som tänkt. Detta var båt nummer 2, ettan är skickad till Düsseldorfmässan och totalt är 6 båtar beställda. Båt nummer 5 kommer till Sverige och förhoppningen är att visa den på "Allt för Sjön". Ifall den ej anländer i tid så kommer vi att istället visa en Sprint 750. Sprint 750 har nu ett eget klassförbund i Sverige med strikta klassregler och vi hoppas på ett RM redan till sommaren. Ska man segla entyp i beboelig trimaran så är det Sprint 750 som gäller. Corsair International kommer att sponsra ett svenskt RM och dessutom kommer det förmodligen deltagare från Tyskland och Australien.


Dash ser fin ut, tycker jag. Passa på och beställ nu om du också vill ha en till sommaren.

För Corsair i Sverige var 2008 det hittills bästa året, fler sålda båtar än tidigare och mycket fina kappseglingsresultat. Utan duktiga seglare hade det naturligtvis inte blivit några bra resultat, men vi är väldigt glada att Corsair-båtarna verkligen motsvarat och överträffat de högt ställda förväntningarna. Corsairerna har förvånat oss själva och sina ägare genom att gå så mycket bättre än båtar som marknadsförts som "racemaskiner". Corsair är marknadsförd som en trailerbar cruisingbåt. Dessutom – och detta är omvittnat över hela världen – sviker inte en Corsair sin ägare när det börjar bli tufft. Jag tänker till exempel på Mumm Stelton Cup där Christel med sin Sprint 750 blir den enda flerskrovaren av sex anmälda som går i mål. Vindstyrkan var stundtals uppe i 17 m/sek och de fick segla på enbart revad stor, men i mål kom de.

Våra egna nyårsönskningar handlar om att fler borde upptäcka Corsair och trimaransegling. För mig är det ett mysterium att det anses bra på denna marknad att sälja 10 båtar på ett år. Älskar man segling och är seglare så är det ju trimaran som gäller, och är man inne på trimaran så är det Corsair som gäller, så egentligen borde det säljas minst 1.000 Corsair om året i Sverige. Det är trygghetsfantasternas irrläror förkunnade av bankevangelisterna som slagit rot i folk till den grad att man på fullt allvar tror att det mest spännande är att satsa sina pengar i ett pensionssparande, något som man i år verkligen har förlorat rejält på. Så när ska man då få pengar över till seglandet?

Nyårslöften kan man vara frikostig med. Jag ska dock försöka att hålla dem. Ett av dem är att få hit en Corsair 37 RS – min drömbåt – och det andra är att sälja minst 30 Weta.

Gott Nytt År

Julblogg 2008

Det var andra året i rad som vi seglade i Turkiet. Det var i slutet av åttiotalet; innan GPS:ens tid och när det forfarande var en naturlag att aktiefonder årligen steg med tvåsiffriga tal.

Föregående år hade vi under tre veckor gjort kusten från Izmir i väster till Fethiye i öster och nu, under två veckor, så ville vi passa på att se en del kustavsnitt som inte var så livligt besökta. De flesta charterbåtar hyrs i Kusadasi, Bodrum eller Marmaris och mellan dessa orter och en bit öster om Marmaris är hamnarna välfyllda med tyska och engelska hyrbåtar som seglar åt ena eller andra hållet under tre-fyra dagar för att sedan vända och segla tillbaks till hemmahamnen innan veckan är slut. Fuilt begripligt, vi hade dock turen att disponera en egen båt och var alltså inte tidsmässigt styrda av annat än datumet för returflighten.

Det var en till ägarens son och mig gemensam god vän, Mats, som hade sett kombinationen: jag hade skepparexamen och Hans hade en far med utköpt charterbåt men en son utan seglingskunnande. På det viset hade jag kommit ombord och vi fick låna båten. Det var en Hallberg Rassy 352, något av det absolut tråkigaste som går att uppbringa i seglingsväg, men dessa semestrar hade andra dimensioner än de rent seglingsmässiga. För min del upptäckte jag Turkiet och hur mycket bättre än sitt dåvarande rykte det var: Fascinerande kultur, vänliga människor, fantastisk natur, fint klimat, äkta mattor och väldigt god mat. De avskräckande berättelserna om riskerna med Turkiet som jag mindes från andra sidan sunden med de grekiska öarnas siluett, insåg jag på plats, var bara fria reseledarfabuleringar. Hollywoodindoktrineringen genom Midnight Express var effektiv.



Bodrum. Hur vackert som helst och en populär hamn.

Efter den inledande augustiveckan letar vi efter något nytt. En titt i sjökorten och "piloten" avslöjade att Gökovabukten inte var lika frekventerad som andra delar av denna kuststräcka och vi bestämde oss för att ta en natthamn i någon av småvikarna längst in i bukten. Vi brukade omväxlande ta natthamn i en marina eller naturhamn och i denna del av kusten fanns bara naturhamnar. Det var mindre sevärdheter här men också färre båtar eftersom de flesta vill hinna till mer namnkunniga orter under sin veckoseglats och därmed var det också lite mer "remote". Lagom till kvällningen kom vi till "vår" vik som var beskriven i piloten. Viken var liten men erbjöd skydd mot både vind och svall. Vi var enda båt och förtöjde med ankaret akteröver och linor i land. Vi var helt omgärdade av ganska höga klippor och endast akteröver var det öppet mot en strand några sjömil bort. Detta var fjärran från allfartsvägarna; en titt i sjökortet visade att det gick en väg några kilometer inåt landet, men det fanns inga byar i närheten, det var alldeles tyst och fridfullt, inte ens en böneutropare långtbortifrån eller några getter kunde höras. Bara cikadorna och lövverkens prasslande samt en och annan fisk som slog i vattenytan. Idyllen stördes för en utomstående bara av oss. Middagsbestyren satte igång, drinkar serverades, diskussionerna om allt och allting tog fart medan mörkret sakta la sig. Böcker, filmer, världsläget, reklamkampanjer, Napoleon, Alexander den Stores fälttåg, Hellenismen, socialdemokratisk finanspolitik, Higgskonstanten; allt diskuterades med samma iver, lätthet och självklarhet. Det var med andra ord ännu en fin lättsam kväll för de härbärgerade ombordvarande.

Lagom till att vi ska börja äta har skymningen övergått till nästan mörker, då det typiska ljudet av en turkisk tändkulemotor som sänker varvtalet hörs. Vi tittar ut akteröver och ser en lanterna på något som förefaller att vara en liten fiskebåt utan hytt. Motorn tystnar och istället för det rödgröna ljuset tänds ett ankarljus. De har fällt ankare cirka 60-70 meter ut i viken. Vi är tysta, de är tysta och vi ser inga ombord. Hans tycker att det verkar skumt:
– "Varför lägger de sig därute, varför kommer de inte in hit?"
Mats som gillar att se allting från en humoristisk sida säger att:
– "Det är säkert farliga pirater"

Flickvännerna säger inte så mycket och jag avfärdar det hela med att de antagligen inte vill störa. Under middagen lägger sig mörkret, det var gnistrande stjärnklart men ingen måne. Stämningen återgår snart nästan till den tidigare uppsluppna nivån men aningen mer dämpat. Lagom till efter kaffet och ett antal klunkar vin börjar diskussionen igen. Hans, som varit världsmästare (eller tvåa) i någon kampsport, uttrycker åter sin oro:
– "Det måste vara något skumt, de väntar på något"
Jag genmäler att det är bara gott sjömanskap:
– "Förr när sjövett fortfarande var ett begrepp i Sverige och innan vem som helst hade båt, var det tabu att ens riskera att väcka eventuellt sovande båtgrannar. Motorn skulle stängas av och inga kommandon fick utdelas högt vid tilläggning. Det här är säkert sjöfolk som också vill ta hänsyn."

Mats försökte åter att skämta bort situationen.


Någonstans långt inne i Gökovabukten (den övre av vikarna) tilldrar sig vår historia.

Hans föreslår att vi ska flytta på oss för att inte "riskera" något. Han har nu blivit övertygad om att det är pirater och att de kommer att borda oss under natten när vi sover.

Teorin är knappast trolig förklarar jag:
– "Om det vore pirater varför skulle de då söka sig till en vik 20 sjömil från bebodda trakter där de knappast borde vänta sig en båt att borda och varför skulle de i såfall vänta med attacken? Dessutom har jag aldrig hört talas om piratdåd i Turkiet. Det vore vansinne att ge oss av nu, det är beckmörkt och vi kan inte se strandkonturer och eventuella grund och det finns ingen hamn inom 25 sjömils avstånd som vi kan angöra nattetid. Ger vi oss av nu så får vi segla hela natten"

– "Vore det för egen del vore jag inte orolig", förklarar Hans, – "men jag har en gravid flickvän och jag kan inte riskera någonting för hennes del!"

Nu brast det totalt för Isabelle som hittills inte visat mer än sympatioro med sin räddhågsne pojkvän. Hon började storgråta och rusade ner i ruffen. Plötsligt var det alltså hon som var orsaken till alltihop.

Eftersom jag inte till något pris hade lust att bryta upp, och i egenskap av den ende seglingskunnige ombord föutom Maria, kom jag med en markering:
– "Vi ger oss inte ut nu, vill ni sticka så får ni göra det utan mig. Jag går iland först, på något sätt så kommer jag säkert i kontakt med civilsationen för att ta mig hem så småningom."

Diskussionen går i vågor men våra ståndpunkter ligger fast. Mats vacklar och vet inte riktigt vilket ben han ska stå på. Flickorna sitter nere i ruffen.

Jag hör hur Hans startar motorn, jag går föröver och möter Mats som i ett försök att tillmötesgå Hans och samtidigt behålla mig ombord har lagt loss föröver. En kupp med andra ord. Hans lägger i backen och vi hinner bara en kort bit innan motorn lägger av och det blir dödstyst. Ankarlinan har snyggt satt stopp för planerna genom att linda sig runt propellern. Vi ligger nu jämte piratbåten med några meter emellan oss. Tystnaden ombord hos oss är så tjock att man kan ta i den.

Andaktsmässigt betraktar vi fiskebåten och hör knirret av en däckslucka i trä som långsamt fälls upp. En yrvaken man tittar upp och ser i det dunkla lanternljuset sex svenskar som tittar som om de sett ett spöke.

– "Can I help you, Sir?" frågar han.

Hans som står vid rodret fattar sig:

– "Yes, öh, ankarlinan have öh fastnat in the propeller!"
– "Do you have an underwater lamp", replikerade mannen
– "Öh, what, no we have nothing."
– "OK, I'll help you"

Några minuter senare hade "piraten" utrustat sig med snorkel, cyklop, ficklampa och kniv och bytt ut sin nattsömn mot en kylig blöt fajt med en trilskande lina i Hallberg Rassyns propeller. Efter många andhämtningar lyckades han skära bort linan och skarva ihop bitarna med ankarkättingen. Det tog en bra stund innan han var klar.

Vi tackade för hjälpen, la i växeln framåt och förtöjde åter på exakt samma plats där vi hade legat en kvart tidigare. Ombord på fiskebåten måste man ha haft vissa funderingar över vår mentala status.

Stämningen ombord var nu aningen märklig, det var en lättad stämning på så vis att piraten nu tvärtom var en hjälte som osjälviskt hade hjälpt oss. Samtidigt så var det ju väldigt pinsamt för Hans och själv gjorde jag allt för att hålla igen på "vad var det jag sa". Förmodligen så flinade jag upp till öronen helt omedvetet. Hans började skratta halvt hysteriskt och föreslog en försoningsritual bestående av en flaska vin att intas uppe på klippan. Jag kunde ju inte neka honom detta, så Mats och jag ansluter oss medan flickorna går till sängs.

Klippan visade sig vara brant och den av oss banade stigen upp till toppen var belagd med grus och stora runda stenar. Varje steg uppåt följdes sålunda av en rullande sten ner i vattnet. "Duns, duns, splash". Vår intention att vara diskreta och inte ytterligare förstöra nattsömnen för "piraterna" fick alltså motsatt effekt. Som "tack för hjälpen" hölls de nu vakna av ett gäng nordiska barbarer som roade sig med att kasta stora stenblock i havet. (I mörkret var det den mest logiska tolkningen av våra förehavanden.) Trots insikt i problematiken så blev det flera vändor upp på klippan de närmaste timmarna. Väl däruppe såg man den stjärnbelysta havsytan många mil bortom vår vik blänka till då och då. Uppåt såg vi Vintergatan och längs kusten ett och annat ljus som tecken på mänsklig närvaro. Nedanför oss låg de två båtarna som tillfälligt var centrum i vårt universum.

God Jul och Gott Nytt År!

Epilog: Piratbåten fick ingen vidare sömn den natten. Ombord fanns Mehmet som var fiskare och hade varit borta med sina åldriga föräldrar hos doktorn. På hemvägen tog de natthamn i vår vik för att fortsätta hemresan i gryningen. Så var det tänkt i all fall.

Rapport från Paris

Aldrig tidigare har så många trimaraner visats på Parismässan som i år och även den nya franska Corsairhandlaren ställde ut en 28 CR som rönte berättigad uppmärksamhet. Fransmännen har ju en lång flerskrovstradition men mest har det handlat om cruisingcattor för västindiebruk; trimaraner har mest varit för kappseglarna (med undantag för Magnum). I år har trenden vänt och det fanns en uppsjö av små "hopfällbara" trimaraner. Den allmänna uppfatttningen bland fransmännen var att en tri måste vara hopfällbar för att ha en chans att lyckas. Sedan är frågan hur lyckade dessa konstruktioner med inskjutbara aluminiumrör på ganska breda mittskrov i enkla polyesterlaminat är. De tillverkare jag talade med framhöll att Corsairsystemet vore optimalt men att de inte skulle ha en chans kostnadsmässigt, att bygga så.
Det var också världspremiär för Virusboats nya V8 [den heter faktiskt så, är det månne en ordlek: (je) vais vite och Virus 8 m?] Hur som helst hoppas man mycket på denna båt som man ser som en brygga mellan beachkattorna och de större bobåtarna. Virus är det företag som genom Magnum har populariserat trimaranen i Frankrike; genom V8 så siktar man på en helt ny kundkrets och man är redan övertygade om att man lyckats. Flera båtar var sålda på mässan. Också Weta, som nu bekräftat sin ställning på marknaden för mikrotrimaraner, hade sålt bra. Utanför Sverige känns den påstådda recessionen och finanskrisen väldigt långt borta.
Den läckraste flerskrovaren oavsett prislapp var annars i mitt tycke Catana 41.



Nej, det är inte den senaste Bris med stödhjul, det är en Astus 23. Förmodligen inte så snabb men den lutar väl mindre än en Campus. Enligt uppgift har de sålt en båt till en svensk agent så vi kanske får se en sådan i sommar.


Något snyggare i mitt tycke: Tricat 23,5 Sport.


V8 på franskt vis. Lägg märke till de smala skroven och de fasta kölarna. 4 kojer och en prislapp under 500.000 SEK inklusive segel. Konstruktör: Julien Marin. Djupgående 0,77. Total segelfri höjd: 12,45. Vikt 650 kilo. Jag överväger att ta in en båt till "Allt för Sjön". Finns det något intresse i Sverige? Den engelska handlaren räknar med att sälja 20 båtar under 2009.


V8 har bekväma parksoffor (balkonger) och massor av kolfiberdetaljer.


Catana 41. Elegant formgivning, stora utrymmen och fokus på prestanda och boende i symbios.


Vad synd att Dash 750 inte var klar till Parismässan! Alla nyfikna får nu hålla sig till tåls till Düsseldorf i januari. Dash 750 kommer att bli en dundersuccé. Idag på morgonen annonserade Corsair dessutom ett oslagbart "fight-recession-paket".

Rapport från Saigon

Så har det åter varit dags för den årliga trimaranhandlarkonferensen i Saigon. Det var imponerande att se hur mycket som hänt på ett år. Förutom de tidigare hallarna för bland annat laminering och monteringsarbete hade man nu byggt en egen snickerifabrik på området, främst för inredningen till Corsair 50 men även för smärre detaljer på övriga Corsair. Tre Corsair 50 är sålda, två var under byggnation. Massor av kolfiber och massor av ädeltränér på honeycombskivor. Den som klagat på att det är för lite trä i en Corsair har nu fått svar på tal. En fantastisk båt.
Den första i serien av den nya Dash 750 var också nästan klar. Den ska skeppas till Düsseldorfmässan i januari och sedan till en fransk kund.
North Sails har tagit sig an Corsair efter att ha konstaterat att standardseglen från UK inte är värdiga en båt som Corsair och de höll ett mycket intressant föredrag om flerskrovssegel.
Sedan demonstrerades vacumbagging och infusion och för- och nackdelar diskuterades. Corsair använder båda tekniker i olka sammanhang. Vidare berättade man om hur viktigt det är med råvarorna och man har ett nära samarbete med vinylestertillverkaren för att få råvaror med rätt egenskaper. Man kan ej använda samma blandningar i Saigon som tidigare i Chula Vista beroende på luftfuktighet, temperatur mm.
Från hela världen rapporterades om ökat intresse och försäljning av Corsair. I det dynamiska och myllrande kvällsljumma Saigon kändes finanskris och recession väldigt långt borta. En norrman som köpt en Corsair 36 i Florida ringde och berättade att hemseglingen varit kall mot slutet. Hade sånär glömt bort den svenska vintern; kul med ännu en båt till Skandinavien dock. Ska själv försöka få hit en 37:a till sommaren.


I bakgrunden syns en av två Corsair 50 under byggnation, i förgrunden har just ett skrov till en Dash 750 lyfts ur formen.


Vietnameserna är bland världens absolut främsta finsnickare. Corsairloggan som intartia i matbordet i Corsair 50.

Vem blir först?

Den nya Dash 750 har alla förutsättningar att bli en succé. Racebåtsprestanda från Corsair Sprint 750 och boendutrymmen för fyra. Grundgående som en eka och formspråk som är en njutning för ögat. Att fälla ihop den och ställa den på trailern tar några minuter. Sedan kan du dra den efter din bil dit där där du helst vill segla.
De första båtarna beräknas lämna varvet i januari och är beställda till Frankrike, världens ledande trimarannation. Men vem blir förste svensk? Eller kommer en finne eller norrman att hinna först? Hur som helst, den nordbo som är tidigt ute kan göra en bra affär om vi får möjlighet att visa båten på båtmässan "Allt för Sjön". Hör av dig snabbt om du är intresserad.


Lugn, de har inte fått sin båt före dig, det bara ser ut så i datorn.

Undanskymd men inte i skymundan

Nu är båtmässan över. Från vårens "Allt för Sjön" och det jättefina läge på montern som vi hade då, så hamnade vi denna gång väldigt undanskymt. Men det är på egen förskyllan, eftersom vi sent bestämde oss att vara med. Även denna gång så ställde jag ut en Weta och det är fantastiskt vilken fin respons vi fick. Färre monterbesäkare än på Allt för Sjön" naturligtvis, men mer kvalificerade frågor och många som önskade provsegling. Jätteskoj att träffa riktiga seglare som fattar storheten hos denna skiff-trimaran.

Till våren kommer vi att ställa ut Corsair 750 Sprint, som sakta men säkert etablerar sig som den internationella entypstrimaranen "par preference".


Läckraste båten på mässan.

Multihull Anarchy

Med ett klick på bilden kommer du till Multihull Anarchy

Nu är det Multihull Anarchy som gäller. Ungefär som Fendern fast internationellt. Corsair Marine har sponsrat och de kommer att följa diskussionen och göra inlägg. Ska bli kul att se hur detta utvecklas! Kommer Multitrail, Flerskrov, Mr W, Pauls m fl att göra lika stora avtryck internationellt som hemma på Fendern? Och kommer Russel Couts, Franck Cammas m fler att skingra dimmorna och berätta hur det verkligen ligger till? SA är världens mest lästa seglingspublikation så chansen är stor.

Sicilien Runt

I årets upplaga av Rolex Middle Sea Race deltar två båtar i MOCRA flerskrovsklassen. Båda Corsair; den ena är den tyska Corsair 31:an HiQ och den andra är en tysk Corsair 37 CRB, Silver Chiller. På den maltesiska arrangörens sajt kan man följa båtarna på en "livetracker" som spelar upp hela seglingen från start till nuvarande position. Kul att se hur tajt de har följts åt genom hela racet. HiQ seglade för övrigt i Stockholms skärgård i somras, båtens ägare Hans Nagel trailade upp båten från München och när vi träffades så talade han sig varm för denna segling.
Nästa år kommer minst en svensk Corsair att förlänga säsongen genom att segla Middle Sea Race och HiQ kommer att segla Åland Runt (om det arrangeras 2009) och Gotland Runt.
Till starten i La Valetta tar man sig enklast med bilfärjan från Genua.


Testa att spela upp "live feed" det ser helfestligt ut.

31-feber

Att lägga upp resultatet från "Runt Lidingö" var ett lyckokast ur ett bloggtrafikperspektiv. Åttio unika besökare under söndagen är nytt rekord. Dagen efter "Gran Prix" var det också en pik i trafiken; förmodligen letade många efter resultat men denna gång tyvärr förgäves.
I motsats till "Runt Lidingö" så fick jag dock segla under "Gran Prix", denna gång ombord på Harald Versteeghs odöpta 31 CC och hade inte tid över till resultatbloggande. Med 1,82 i LYS och jaktstart så hade vi en hel del båtar att jaga ikapp, och det gjorde vi hyfsat. Vi var bästa "bobåt" bland 22 startande efter vinnande BS 25 och en F 18. Trots regnandet och myggen så var det en fantastiskt energigivande helg. Den majestätiska känslan att i en stor trimaran segla snabbare än allt annat kan man leva på i en hel vecka. Och energin har behövts, vi har nämligen monterat ihop en sprillans ny 31 som kom i container den 3 september. Man tenderar att glömma bort hur mycket jobb det är innan en båt är leveransklar. Denna 31 är beställd vitlackerad inombords och med en inredning som officiellt inte marknadsförs längre. Resultatet är vansinnigt snyggt, även om de mest hängivna trimaranpuritanerna säkert rynkar på näsan åt teaken. För närvarande grunnar jag på vilken inredning jag själv skulle välja på min 31:a, den dagen då drömmen kan förverkligas. Vikten kommer delvis att få avgöra och det ska bli intressant att väga denna båt, men hon känns förvånansvärt lätt på trailern. Denna båt har fått Marströmmast och inom ett par veckor kommer ytterligare en 31:a med både mast och bom från Marström.


Det rymliga pentryt på styrbordssidan. På babordssidan finns en avskild toalett med tvättfat och dränerad durk ifall man vill installera dusch.

Runt Lidingö har avgjorts

Corsair 750 Sprint SWE 71 "Pilgrim" strax innan start

Jag provade att blogga direkt från Runt Lidingö via mobilen. De underliga inläggen (borttagna den 13 september) från tidigare idag är från starten och sedan vid grinden vid Gåshaga som sedan också blir mållinje. Måste nog skaffa mig en annan kameramobil om det ska fungera visuellt, men aktuellt blir det. Det var fina seglingsförhållanden med en måttlig nordlig vind och solsken. Första båt i mål (BS 25) seglade runt på 1 timme 35 minuter, cirka.

Här är resultatet erhållet på plats. En Hobie var diskad för tjuvstart och den andra anmälda Hobien samt F-28:An dök aldrig upp till start om jag fattat rätt.

1. Tornado, Urban Dahlberg
2. BS 25, Björn Sagerman
3. A-cat, Håkan Fröjdh
4. Corsair 36, Jörgen Lannerstedt
5. My Cat, Jonas Seweling
6. SeaOn 96, Alexander Berger
7. Dragonfly 800, Björn Hägerman
8. Corsair 750 Sprint, Joacim Torkelsson
9. Corsair 24, Fredrik Monfrino
10. SeaOn 96 CRB, Mats Leander
11. Corsair 28, Johan Lidén
12. Gepard XL, Gabriel von Euler
13. Corsair 750 Sprint, Ragnar Söderberg
14. Dragonfly 920 "Extreme", Rolf Karlsson
15. SeaON 96, Johan Grim
16. TRT 1200 (Handicat), K-B Wirenstål
17. Pinta, Kristoffer Eklund

Runt Lidingö

Fem stycken Corsair är anmälda till morgondagens kappsegling "Runt Lidingö". Förra året var vi bara tre Corsair och två av oss kom inte i mål. Det har sin förklaring och för alla som undrat så kommer den här.
Mot bakgrund av tävlingens explicita namn så kan ju en banbeskrivning visserligen tyckas vara ett aningen onödigt påfund men eftersom redan broarna gör det omöjligt att ta sig runt ön, borde det kanske räcka för att man som deltagare ska bli aningen misstänksam och fundera över om det inte kan vara en idé att faktiskt ställa sig frågan varför vi hade erhållit en sådan? Och framförallt att läsa den! Det var alltså det som vi inte hade gjort, och inte förrän vi närmade oss Fjäderholmarna och i stort sett bara hade en gennaker-målraka kvar, så blev vi uppmärksammade på att vi missat en grind vid Gåshaga. Därmed rök vår fjärdeplats (vi hade blivit bästa bobät) och vi gick imål på utsidan av målbojen för att markera att vi visste att vi var diskade. Det visade sig senare att vi var i gott (eller var det dåligt?) sällskap då också Fredrik Monfrino/Tina Tarre i sin Corsair 24 "Spigg" hade missat grinden. I år är jag inte med själv men rådet till alla är: Läs banbeskrivningen och seglingsföreskrifterna noga! Och det gäller inte bara Runt Lidingö, det gäller alltid!
Lycka till, alla Corsairseglare!

Christel vann Watski 2 Star med sin 750 Sprint

Tvåmans havskappsegling har blivit ett allt populärare "format". Det är en form av kappsegling som passar särskilt bra för trimaraner eftersom vi inte är beroende av dödkött på railen, på samma sätt som kölbåtarna. Trimaransegling är också mindre tröttande för besättningen, tack vare den komfort som det innebär att segla lite planare med en båt som rör sig mjukt ovanpå vattnet istället för att stånga sig fram genom sjön. När det gäller Corsair 750 Sprint så är det väl dock den Corsair-modell som lämpar sig minst bra för uppgiften. Dels är det en liten båt att ge sig ut på havet med, dels så saknar den ju pentry, toalett, ståhöjd och andra komfortdetaljer.
Det hindrade dock inte Christel Nyqvist från Helsingborg att förra helgen segla sin Corsair 750 Sprint i Danska KDY's Watski 2 Star som gick mellan Helsingør och ön Anholt. En sträcka på 117 sjömil tvärsöver Kattegatt. Hon vann också, och hade säkert gjort det också med svenska LYS-tal (danskar och svenskar kan nämligen inte enas om handikappsättningen). Tills någon får för sig att segla runt Gotland i kuling i december, så är dettta årets hittills starkaste prestation i den svenska flerskrovsvärlden. Grattis Christel och coskipper Sören!
Tvåan var också en Corsair: den danska 31:an Liberty som nu har fixat sidoskrovet efter Tridentattacken tidigare i sommar.

Runt Ven Runt och en del annat

I helgen seglades Ven Runt, och för andra året i rad så hade arrangören RHSS ordnat en flerskrovsklass. Tre Corsair var bland de nio anmälda och tog platserna 1,2,3. Klassvinst och pris för snabbaste båt runt banan blev det för Tomas Ericson från Karlshamn med Triquetrum. Tvåa blev Joacim Torkelson och trea Peter Westerdahl. Samtliga seglade 750 Sprint. Av inkomna e-mail att döma så var det väldigt skojig segling. Kanske blir det automatiskt skojigt när man långa stunder ligger i 18 knop.

Två veckor tidigare så seglades Bornholm Runt med en flerskrovsklass. Fjolårsvinnaren Gert Henrikson upprepade förra årets prestation och blev åter snabbaste båt runt banan och naturligtvis klassvinst. Han seglar också en Farrierbåt, en F-31, Extasea. Den är byggd av Ostac men, så när som på smådetaljer, identisk med dagens Corsair. Man använder faktiskt samma formar. Grattis både till Gert och Tomas, med besättning. Här är en film från Extasea.

Nästa vecka seglas Tjörn Runt med 18 anmälda flerskrovare. Tre av dessa är "bobåtar" varav Johan & Linda Lidéns Corsair 28 "Serenity" är en av dem. Konkurrensen är hård, med bland annat två M 20 anmälda. Ska bli spännande att på lördag kväll höra hur det gått. Naturligtvis önskar vi Johan & Linda Lycka Till!

På fredag kommer två nya Sprintar till Sverige, varav den ena är tänkt att bli klar för kappsegling på lördag hoppas vi. Den båten är köpt av en av Ven Runt-gastarna och en annan Sprint som kommer i november är köpt av en annan tidigare Sprint-gast. Det måste väl vara ett bra betyg till en båt, att ju mer man seglat den desto mer vill man ha en själv? Med den utvecklingen så lär det väl bli gast-problematik i framtiden. Tur då att Sprinten är lätt att segla på två. De enskrovsbåtar som kan ge Sprinten en match i frisk vind behöver 10 gubbar på railen.


Den här bilden som jag har snott från Joacim Torkelsons blogg www.t-son.blogspot.com visar ett glatt Sprintgäng efter prisutdelningen på Ven Runt. Från vänster har vi Thomas och Tomas samt Rolf Saether på vinnande Triquetrum, sedan Peter Westerdahl med Breda Beda, Joacims syster (som jag tyvärr glömt namnet på), Per Kürcman som gastade Breda Beda och längst till höger Joacim själv. Det glada leendet hos Joacim beror inte bara på minnet av dagens segling utan också på att han vann diskmaskinen! Det är den som ryms i den stora kartongen. Det stora leendet hos Per beror kanske på att han snart ska få sin egen Sprint!

Agera! ISAF-del 3

Nedanstående kom i mailboxen alldeles nyss.

OPEN LETTER TO MR GORAN PETERSSON

Goran Petersson, President,
International Sailing Federation
Ariadne House
Town Quay
Southampton
Hampshire
SO14 2AQ

20th July 2008

Dear Mr. Petersson

We write to you on behalf of the 6000+ sailors worldwide who signed our petition to the International Olympic Committee (IOC) that multihulls continue competing in the Games as no sailing boat better meets the Olympic ideal of speed than the multihull.

We write also at the suggestion of the IOC, who want the Sailing Regatta to be as exciting as possible and publish this as an Open Letter because you have previously responded to our earlier research and suggestions only through the media.

You will be aware that the original decision-making process in November last year was widely criticised both in Council and among the sailing community. Despite your personal recommendation that the decision be reaffirmed in May, your Councillors instead voted to review it.

When given a direct choice over which discipline they preferred to retain, a majority then voted for Open Multihull rather than Keelboat Fleet Racing for Men Only. However because of a constitutional technicality requiring a two-thirds majority for this appeal process, ISAF now faces the unsatisfactory situation that a democratic decision cannot be put into effect.

Therefore we now ask you to do something at the Annual Meeting in November this year which would enhance ISAF’s reputation for inclusiveness, sportsmanship and the Olympic spirit. As permitted in Regulation 1.1, please take the lead as President by placing the following two submissions on the agenda.

Submission 1
That Regulation 16.1.5 (a) (iv) be replaced as follows: “must include separate Men and Women Events for each of the five disciplines (1 Person Dinghy, 2 Person Dinghy, Multihull, Keelboat, Windsurfer).” (See Footnote 1)

Submission 2
That ISAF formally request IOC to include an 11th Event for the Sailing Regatta in the agenda for the next meeting of the IOC. (See Footnote 2)

Whether they succeed or fail, if you take these two initiatives publicly and formally, you will have done much to restore the confidence of the multihull community that ISAF has an Olympic strategy, that this strategy includes all key disciplines, that it follows IOC recommendations and that you have done all you can to bridge a temporary gap, caused by the IOC-mandated reduction in events.

You will also establish a legacy of ending the unseemly four yearly round of political infighting at the only time possible – when memories are fresh and consequences are far off.

Given your public declaration of support for one side in that debate, we very much hope that you now find it appropriate to demonstrate impartiality and give the other side what compensation you can.

Nick Dewhirst
Chairman
United Kingdom Catamaran Racing Association

Footnotes

1. Reasons for Submission 1
• This would bring sailing into line with the convention among a majority of other Olympic sports for equal numbers of events for both genders in all their major disciplines. It would place differing athletic skills ahead of equipment considerations, so better meet IOC objectives and also provide a clear strategy to the choice of Events.

• It would also ensure that the Sailing Regatta presents the wide range and diversity of sailing, within the practical constraints of the Olympic Regatta.

• Should circumstances change, then this Regulation will need to be altered, but that is desirable because it will ensure that ISAF makes any change of strategy conscious and deliberate.

2. Reasons for Submission 2
• Inclusiveness: Multihull sailing is one of the five core sailing disciplines with global representation in both developed countries and emerging markets. It would otherwise be unrepresented at the Games.

• Excitement: Multihulls are the most media-friendly sailing boats because they are the fastest craft in the regatta, highly athletic and exceptionally suited to be camera platforms.

Före sin tid

Att prisutdelningarna i samband med kappsegling är trevligare i Italien (med bland annat mannekänguppvisning) och att allt runtikring seglingen här är oslagart på många sätt har vi förstått av tidigare inlägg på bland annat regatta.nu som vi länkade till i ett inlägg för något år sedan.
Nu har Joacim lagt upp en film på YouTube med Adrenaline på Gardasjön som inte direkt motsäger den bilden.
Här är länken:


År dateringen av filmen till 2008 07 19 ett sätt att visa att man med en trailerburen trimaran på Gardasjön är lite före sin tid?