Gorgo

Det här är en Weta, det garanterat roligaste man kan segla för 89.000:- Weta överraskar positivt hela tiden, den är så mycket mer kompetent än vad man först tror och därför vill man skriva om den gång på gång så att alla ska fatta hur kul den är.
Och det är fler än jag som älskar Wetan. Även Sailing Anarchy har nu skrivit en andra gång om den.


Det här är Gorgo, ett litet flygfärdigt monster tillfälligt vilande på älghornsbädd.

Gränshandel

Vad är det för skumma aktiviteter som i skydd av skymningsmörkret tilldrar sig vid Storliens ödsliga gränsstation, långt uppe i fjällvärlden?
Inget annat än att ännu en Corsair 24 har levererats, denna gång till Torkil och Randi Schei, som är bosatta i Stjørdal vid Trondheimsfjorden.
Efter en timslång pappersexercis inledd med export och avslutad med en stor sedelbunt till de norska myndigheterna så är denna 24:a nu officiellt en norsk båt. Från Storlien till Trondheimsfjorden är det bara 10 mil! Har inte tidigare tänkt på det, men visst är det otroligt att på en dag kunna ta sin segelbåt från Stockholm till Nordatlanten; bara så där! Alla borde segla Corsair.



Med främre balken i Norge och den aktre i Sverige är Torkil redo att strax koppla över trailern till sin egen bil.

Årets första segling

Nästa helg så är det provsegling av Weta. Tog ut båten till Baggen idag i förväg och passade på att äntligen få prova båten själv. Jag är helt såld på den; otroligt trevlig att segla. Det var ostlig vind, cirka 3 m/sek, så jag har ju långt ifrån fått känna på båtens fartresurser, men det räckte. Det är bra tryck i schreachern och man lär få starka armar om man ska segla mycket Weta, det finns nämligen inget att lägga fast skotet i. (På denna punkt tycker jag kanske att klassregeln borde göras om.) Wetan accelerar jättefint i byarna och är väldigt känslig på rodret, så det blir lätt lite vingligt om man ska hantera snörena samtidigt. Frapperande är hur känslig hon är för skotning på kryssen, bara några centimeter in eller ut gör en hel del och jag hade fullt sjå att tolka alla tell-tales och det kommer att ta tid att lära sig kryssa optimalt. Även om de flesta trimaraner slår bra, så är Weta exceptionell: smack och så ligger man på andra bogen, hur kul som helst: pang så slår man tillbaks. Hade det inte varit för kylan och blodiga händer så hade jag kunnat hålla på hur länge som helst. Ser redan fram emot nästa tillfälle.


Ska verkligen vagnen hänga med på det där viset? Ojdå, satt snörena i! Tydligen ringrostig. Foto: Åke Söderström.