Shoppingrunda

Jag brukar alltid passa på att kolla det lokala utbudet av båttillbehör när jag är utomlands. Naturligtvis passade jag på även vid Vietnambeöket. Bland annat så behövde jag en reservkompass och en mistlur, ISAF's kategori 3-bestämmelser kräver ju det.

I båttillbehörsaffären:

Jag: – Chào, jag skulle vilja titta på en taktikkompass, har ni sådana?
Butiksbiträde: – Chào, visst, vad tycker ni om denna "sköldpadda" i jakaranda och elfenben? Ni ser direkt om det är med eller motvrid, använd stjärtspetsen på det vridbara locket som markör.


Turtle - vietnamesisk kompass och konsthantverk.

- Den var ju väldigt fin, är den dyr?
- Det skulle jag inte vilja påstå; 40.000 Dông.
- Jag får fundera lite, har ni mistlurar också?


Kompassrosen i elfenben synlig med locket uppvdridet.

- Visst har vi det. Vilken sort vill ni ha, en med vacker finstämd ton som behagar havet eller en som skrämmer slag på alla onda andar?
- En med vacker ton tror jag är bäst lämpad för Östersjöbruk.
- Då har vi den här, vad gillar ni den?
- Väldigt vacker ton, och vilken fin utsmyckning!


Varför göra en ful mistlur, när man kan göra en vacker?

- Jo, den modellen är populär. Morgondimman ligger ofta tät här, både på floden och på havet.
- Vad är priset på denna då?
- 30.000 Dông.
- Det skulle bli 70.000 Dông för båda två! Det var mycket!
- Ja, men det är naturligtvis bruttopris! (Biträdet börjar räkna på kalkylatorn)
- OK, vad skulle mitt nettopris bli då?
- Om vi säger 50.000 Dông jämt då, blir det bra?
- Det blir bra, jag tar både kompassen och mistluren. (En stunds väntan medan varorna packas in.)
- Tam biêt, och på återseende!
- Tam biêt!

Fotnot: 50.000 Dông är 20 kronor. Jag gav 40.000 eller 50.000 Dông, så långt är det helt oförskönat.

Kallad till huvudkontoret

Corsair Marine har nyligen haft en "dealer conference". För mig var det ett bra tillfälle att äntligen få se fabriken i District 7 i Sài Gòn i Vietnam. Sedan drygt ett år sker all produktion här. Jämfört med fabriken i Chula Vista har man dubblerat golvytan och produktionskapaciteten, vilken numera är drygt 120 båtar per år. Själv har jag aldrig haft tillfälle att se fabriken i USA, men de handlare som varit med längre vittnade om att dessa lokaliteter var ett stort lyft för företaget. Kontoret och monteringshallen ligger i en byggnad, medan lamineringsjobb görs i en likadan byggnad strax intill.


Huvudingången

Sammanlagt har Corsair cirka 90 anställda, varav merparten arbetar i produktionen. Den trånga sektorn är bristen på engelsktalande förmän, tllls vidare får man förlita sig på personal från den förra fabriken. Den största nyheten var Corsair 50, en "performance catamaran" ritad av Reichel Pugh som kommer att bli klar 2009. De första båtarna är redan sålda. Jag såg den gigantiska pluggen och vi fick en brief om båten av Dave Renouf, eldsjälen bakom projektet. Massor av nytänk och en rejäl konkurrent till Gunboat.


I monteringshallen; närmast en 750 Sprint och i bakgrunden en 37 Carbon

Storsäljaren just nu i Australien och Sverige är Sprint 750, medan tyskar och fransmän köper 28:or som aldrig förr. Också den nya 37 Carbon säljer bra. Jämfört med 36:an är riggen förhöjd en meter och så har man förenklat inredningen och roderlösningen. Plus att den är väsentligt lättare. Klart läcker båt och till ett oslagbart pris.


Eldragning ombord på en 37:a

Det var för min del jättenyttigt att få förståelse för hur mycket jobb det är bakom varje enskild båt. Bara checklistan till Sprinten, som är den enklaste att bygga, är på flera hundra sidor! Varje moment ska prickas av genom hela produktionen. Det var kul också att träffa handlare från hela världen, vi har ganska lika erfarenheter, bortsett från att intresset för de olika modellerna skiljer sig åt mellan olka marknader. Corsair tar också gärna emot kundbesök, under konferensen var t ex kunden till en av 37:orna där dagligen sedan två veckor, för att följa bygget och montera dit sina egna prylar.