Hade tänkt skriva något inlägg om Corsair och perfekta långfärdsbåtar. Det blev inte så denna gång. I jakt på material så hittade jag något helt annat, som i alla fall är trimaranrelaterat. Varför åker vi inte alla till Italien och kappseglar stället? Här har ni något att lära; alla präktiga svenska båtklubbar. Klicka här så får du hela storyn och alla bilder. Ragazze molto belle! E trimarans piacevoli anche, naturalmente.

Mr SeaCart, Calle Hennix, kom tvåa i flerskrovsklassen i Centomiglia 2006. Foto: Arne K. Larssen.
Vad gör man när inspirationen tryter? Jo man går ut på nätet och letar efter något tänkvärt. Läser förstrött Scuttlebutt newsletter från 8:e juni när jag hittar "brev till redaktionen". Författaren är ingen mindre än Andrew Hurst, redaktör för Seahorse, en av världens mest ansedda yacht-tidskrifter, så det är klart att hans ord har en mycket stor tyngd. Bättre reklam för Farrier-båtar kan man inte få. Det är bara att hoppas att alla begrundar hans ord och tar dem till sig. Läs gärna texten två gånger om du fortfarande fraktar bly!
"Well done to those sticking up for the lead-frees. In particular I have to say that Ian Farrier is a genius. Period. We are on our second Farrier design, a Corsair F31R, and it is even more fun than the first. We can race at over 25 kt, trail at over 60 kt, behind a regular 'European' car, and have had huge fun with family, children and dogs, cruising in places where my marginal navigation skills (heh I'm a racing sailor) really should not allow us to play (until you have experienced cruising with a yacht that can run up the beach you have missed out).
And last summer a hopelessly-planned rush back to work saw two adults and two young children beating against 25 kt of wind and more than 4 kt of tide out through the Alderney Race. Try that in a monohull... naah forget it. And yes, we were back in the UK for dinner (ditto). As I said, Ian Farrier is a genius."
Kunde inte sagt det bättre själv.
Alderney Race (på franska Raz Blanchard) är ökänt och fruktat för sina brutala tidvattensströmmar (eddies). Vattnet som ligger mellan franska kusten och kanalön Alderney är förbjudet att navigera för nöjesbåtar vid vindstyrkor över 4 Beaufort. Detta p g a den extremt krabba sjön och de kraftiga strömmarna. Alderney Race är ingen lek. Andrew Hurst seglar i vindstyrka 25 knots, vilket motsvarar 6 Beaufort.http://www.sailingscuttlebutt.com
http://www.seahorsemagazine.com
Man behöver inte ta sig till Alderney för att testa gränserna med en Corsair 31. Bilden tagen utanför Möja av Mats Johansson.
I senaste numret av Båtnytt (nr 9) provar man en crusingtrimaran med några år på nacken; en Gepard. Det är en artikel i en serie "Flygande besiktningar" där artikelförfattaren Gustav Morin väljer en båt att borda under seglats ute i skärgården till de ombordvarandes förvåning. Väl ombord intervjuas besättningen och båten testas under några timmar. Artikeln är saklig och skildrar positivt båtens prestanda och alla övriga typiska trimaranegenskaper. Läs den om du ännu inte är övertygad flerskrovsseglare, allt positivt som sägs om Geparden gäller också Corsair.
Rolf Karlsson, ägare till en Corsair F-27, fick chans att segla ombord på en trimaran i Cowes Week och tog den naturligtvis. I år var det extremt blåsigt, och tuffare än vanligt. Rolf berättade att " vi gjorde 17 knop och så kom F-33:an Carbon Tiger och bara flög om oss, de där dårarna körde mest på ett skrov hela tiden och hoppade över att reva". Med bifogat bildbevis så kan vi då lägga den diskussionen till handlingarna. Det går att segla en Farrier med lättat mittskrov!
Klart cool bild. Tack till Rolf Karlsson!
Trots SMHI's varningar om svaga vindar och regn så blev det inte så. Tvärtom hade vi jättetur med vädret under årets Gran Prix. Det är en trivsam distanskappsegling ute i Stockholms Skärgård som Gransegel ordnar varje år i slutet av augusti. Nästan lika många flerskrovsbåtar som enskrovsdito.
I år seglade jag ombord på en Corsair 31 med LYS 1,84. Vi vann inte men hade i alla fall en väldigt fin segling.
I jakt på våra konkurrenter under Gran Prix. Foto: Mats Johansson.
Resultatlistan finns på sajten www.corsair-sweden.com. Fler bilder från seglingen på www.gransegel.se

Hamninloppet till Jalta
Var nere på Nautiska Magasinet och handlade idag. Kunde inte låta bli att bläddra i en nyutkommen bok på engelska. Cruising in Ukraine. Författaren hade "upptäckt" Ukraina under Svartahavsrallyt som startade i Turkiet och verkade alldeles lyrisk över gästfrihet, vattenkvalitet, natur, prisnivå, mat och segling i Ukraina överlag.
Jag blev väldigt sugen på att segla där och med en Corsair är det ju bara att traila ner till Jalta eller Odessa och sjösätta. Med tanke på den transportsträcka som icke-trailerbara segelbåtar behöver är det inte så konstigt att inte så många andra seglare lär komma dit. Hur fint det än är.

Pluto 800, ukrainsk monohull från 2005
Systerbåt
Häromdagen ringde Rolf Karlsson. Han har sedan några år tillbaks en F-27. Han köpte den för att prova på hur det var att segla trimaran och fastnade naturligtvis. Maxi 95:an som Rolf och Inga-Lill behöll "i reserv" första året kunde säljas. F-27-seglandet väckte mersmak och nu ska de köpa en större trimaran till nästa år. För att pejla marknaden la Rolf in en blänkare på nätet om att F-27:an nu var till salu, men tog bort den ganska snart eftersom de trots allt vill behålla båten ett tag till, tills den nya trimaranen levereras. Men det var för sent.. En österrikare hittade notisen på nätet, åkte hit, tittade och köpte båten. Ingen prutning och när Rolf sa att han egentligen inte ville sälja nu accepterade köparen att komma tillbaks i oktober och hämta båten! Han hade tittat på flera F-27 på kontinenten men aldrig kunnat hitta någon för 450.000 SEK i detta skick!
Vi pratar om en båt som är 13 år gammal med originalsegel och original dynor och klädsel och inte speciellt mycket extrautrustning. Under de fem senaste åren har båten sålts tre gånger och till ett högre pris varje gång!
Även om jag personligen hellre skulle lägga till mellanskillnaden till en ny Corsair 28, så är det skönt att representera ett varumärke med ett sådant andrahandsvärde!
...och letar efter nya smultronställen.
20.29 rundade VO 60-båten Ericsson bojen utanför Visby. HiQ var fyra minuter efter och de andra två 60-fots trimaranerna kom efter ytterligare 15 respektive 18 minuter. Det bör inte vara någon match att komma ifatt Ericsson innan målet vid Skanskobb. Det hjälpte inte att skicka iväg alla trimaraner en sväng till Svenska Björn, pressen får i alla fall inte se Ericsson först in till Sandhamn. SeaCarterna verkar tyvärr ha fastnat i svag vind på utsidan av Gotland.
Östersunds Turistbyrå ska ha all heder av årets katalog med sitt vackra omslag. Få landskap är väl så nationalromantiskt svenska som Jämtland? Men vad gör man när Frösön, Storsjön, Åreskutan, odjur och Peterson-Berger inte riktigt räcker till? Jo, man pryder katalogomslaget med en Farrier 25-trimaran på Storsjön. De turistansvariga har förstått vad som är pricken över i:et, vad som verkligen gör en svensk sommar, såväl ute i ytterskärgården som uppe i fjälltrakterna. Tack Eide Stjernefeldt som stod för båt och tips. Glad midsommar!

Nu utmanar vi Lago di Garda och Lago Maggiore.
Hetaste rullen just nu: "Experience the Excitment".
Nu är den äntligen klar; vår DVD om Corsair Sprint 750. 7 minuters segling ombord på två Corsair Sprint, och även en del scener med Corsair 31 och Corsair 24. Om inte denna rulle väcker trimaranbegäret, då är det något allvarligt fel.
Jag är på gång att lägga ut den på nätet så fort som möjligt. Kopiera gärna och sprid den! Det är ingen risk att amerikanska regeringens springpojke Thomas Bodström skickar polisen efter dig.
Krogen hann stänga innan vi kom i mål. Foto ©: ???
I fredags kväll fick jag nöjet att segla ombord på en SeaCart 30-trimaran "Vinden" i Roslagen Sea Race. Det är en kappsegling på cirka 100 sjömil, genom Stockholms vackra Skärgård upp till Arholma och sedan ut på havet och med mål i Öregrund. Vi startade en timme efter kölbåtarna, men var i kapp den sista någonstans vid Rådmansö. Sedan var det bara vi och våra själsfränder ombord på "Havet" och ett antal ettriga F-18-kattor som jagade fart, tryck, vind och vinklar i racet upp mot Öregrund. När åtta och en halv timme hade gått kom stiltjen, och vi var cirka 5 sjömil från mål. Banrekordet slog vi, men inte på tio timmar som var ambitionen.
Vi slapp stå i dubbla trapetser och vi slapp våtdräkterna, plant och torrt och fort, verkligen en helt annan komfort än på alla F-18 som tränade inför Archipelago Raid.
Notera cambervinkeln!
Var bara tvungen att lägga in denna bild på Milonga som är en Farrier F-9 R, numera med hemmahamn i Bålsta. Med tanke på Mälarens obefintliga ebb och flod så lär det dröja ett tag till nästa dry-out, även om Daniel och Anna har planer på långsegling redan till sommaren. De köpte båten utan att någonsin ha provat någon typ av flerskrov, men båten verkar ha överträffat deras förväntningar rejält! Det är alltid lika kul att ta del av entusiasmen hos de seglare som provat en Farrier för första gången! http://www.darpe.com
Äntligen har säsongen kommit igång. Fyra Corsair var anmälda till Lidingö Runt. För Harald Versteeghs del var det premiär i en helt ny båt. 31 XTR. Det har inte varit alldeles friktionsfritt att få alla detaljer i den svenskbyggda riggen att fungera ihop med båten; det behövdes några kvällar ute på vattnet för att testa och fundera. Men redan i den första vändan från Wasavarvet upp till Lidingöbron kände vi vilken power det är i båten. I den lätta vinden kom hon snabbt upp över 14 knop. Det bådade gott för Lidingö Runt, som blev betydligt blåsigare än vad som vore idealiskt för en helt ny båt med besättning som inte hunnit träna många timmar. Hon startade med ett rev, mest för att inte riskera invertering av masten, egentligen hade besättningen velat ha två rev för att slippa lufta storen alltför ofta. Men det gick jättebra ändå, Harald och 31-teamet var först i flerskrovsstarten att sätta upp gennakern. En häftig rosa ballong som sätter ordentlig färg mot himlen. Fyra på beräknad tid, slagna av trean med 1 (en) sekund!. Snyggt seglat!

Vilken altitud var det som målet låg på? Foto: Ralf Sass.
Själva seglade vi förra årets mässbåt, en 28 R. Efter en något trög inledning så lossnade det ordentligt under gennakergången ner mot Duvholmen och sedan fortsatte vi av bara farten att öka på kryssen tillbaks norr om ön. Vi hade ett tag häng på Dragonflyen Vilda som tog in ett rev och sedan hittade skruven igen. Tyvärr för deras del så fick de problem med seglet och fick bryta. I övrigt så kändes det som vi seglade ifrån det mesta, men vi märkte akteröver att flerskrovsfältet tunnade ur i takt med haverierna. Tvåa på beräknad tid, efter en M 20, var vi nöjda med. Ännu nöjdare var vi när vi kunde konstatera att ingen Corsair hade minsta problem med materialet; inga haverier, inga trasiga detaljer, inte ett schackel var krokigt efter ett av de hårdaste Lidingö Runt på åratal. Det gällde också Johan Lidéns 28 – Serenity – de bröt eftersom de hade glömt att låsa lattorna i storen och inte tyckte att det var värt att riskera följdskador i seglet.
Den fjärde Corsairbåten, Rolf Karlssons F-27, kom tyvärr inte till start. Synd eftersom det var närmast idealväder för den båten.
-----
Dagen efter Lidingö Runt var det provsegling av flerskovsbåtar i SCTS regi. Mats Leander, undertecknad och Janne Palmqvist demoseglade våra båtar med nyfikna och intresserade seglare. Det är alltid lika kul att notera vilken inverkan 12-13 knop har på humöret! Egentligen skulle vi varit betydligt fler båtar, men Lidingö Runt hade tagit sin tribut denna gång.
En massa flerskrovsbåtar är perfekta i teorin, skillnaden med Corsair och Farrier är de fungerar i verkligheten också.