Om inte Finlandsfärjan går så ror man

Peter Bröckl med sin nya Virus Yole Class.

Emellanåt så säljer jag roddbåtar också, även om marknadsföringen av den biten av verksamheten skulle kunna skötas bättre. Hur jag önskar att jag hann med allt som jag föresatt mig! Båtarna från Virus är verkligen fina och förtjänar lite mer uppmärksamhet. Virus Yole till exempel är en riktig "havsroddbåt". En av dem som har fastnat för Yolen är Peter Bröckl, finlandsvensk från Åbotrakten. Båten kom till Sverige i lagom tid till semestern, däremot var det svårare att hitta en transport till vettigt pris till Åbo. Efter övervägande av olika alternativ kom vi fram till att båten istället skulle kunna levereras i Mariehamn. Att komma dit från svenska sidan är både billigt och enkelt med Eckerölinjen, medan det tyvärr är svårt, under högsäsong, att få plats på de finska landskapsfärjorna som trafikerar Åbolands Skärgård och förbinder Åland med Finland. Därför skulle det oavsett leverans på Åland bli svårt att få hem båten. Detta tog Peter dock med ro; konstaterade att han hade semester och lika gärna kunde ro hem från Åland som att göra något annat! Oavsett detta är ett utslag av den finska sisun, eller finlandsvensk dådkraft, så är det i vart fall beundransvärt. Det är långt – betydligt längre än Ålands Hav – och långa sträckor öppet hav, även om en titt på sjökortet visar att området är skärfyllt. I själva verket är detta en av världens största skärgårdar, betydligt större än den Stockholmska, vilket jag tills leveransbesöket på Åland inte haft vetskap om.

Leveransen skedd i en jättefin berså vid Slemmerns strand, hos Peters gode vän sjökaptenen, av vilken vi fick lära oss en hel del om denna önations histora. För Chris Kitchen från Weta Marine i Nya Zeeland, som var tillfälligt på tillfälligt Sverigebesök, blev det en exotisk utflykt i den globala allmänbildningens tecken.

Rodden hem till Åbo hade gått utmärkt, rapporterade Peter någon sommarvecka senare.


Peters Yole i ett impressionistiskt skimrande hav, vid roddpaus, någonstans i Åbolands Skärgård.

I danska naturhamnar

Den lilla hamnen på den danska ön Anholts västsida räknas väl inte som naturhamn, eftersom där finns både stor vågbrytare och bryggor. Det är dock alldeles säkert en fin naturupplevelse att vistas där och en plats man gärna stannar på, ett par dagar, har man väl tagit sig mödan att segla dit. De som befann sig där igår kväll kunde dock bevittna ett drygt hundratal segelbåtar som angjorde ön och la till, bara för att kort därefter vända tillbaks ut på havet igen. Det var naturligtvis deltagarna i shorthanded-seglingen Watski 2star Anholt Race som hade sitt pit-stop där.
I flerskrovsklassen som tyvärr bara hade fyra anmälda, gjorde Christel Nyqvist med gast om sin bravad från förra året och vann igen. Båten är naturligtvis Maran, hennes Corsair 750 Sprint, SWE 58. Deras seglade tid är 14 timmar och 28 minuter vilket är några timmar efter SeaCarten Creme Frais (som kom tvåa) men också många timmar före snabbaste kölbåt och då är det ända 40-fotare och IRC-båtar vi talar om. Stort Grattis Christel! Vi ser fram emot full rapport så småningom. Ikväll är det regattamiddag och inget svar på mobiltelefonen!

Bilden ovan är från i Söndags efter Tjörn Runt. Båten är Katyusha, de båda damerna som flankerar Niklas Lundberg (navigatör och sailtrimmer på Katyusha) är Lena Folke (på Niklas SB-sida) och Christel Nyqvist.

I svenska naturhamnar

Efter några års funderande bestämde sig Anders Jangö att det kanske skulle vara dags att byta ut familjens Tetis mot en trimaran och slutligen föll valet på en Corsair 28 CC. Det är naturligtvis roligt i sig, men extra roligt blev det när det visade sig att Anders var väldigt duktig med kameran och gärna plåtade Inko ur en massa vinklar och i olika sammanhang. Resultaten kan ses på inkotri.blogspot.com som också i övrigt är intressant och konstruktiv läsning. Bilden till vänster är en av mina favoriter och säger väl en hel del om begreppen Svensk sommar, Stockholms skärgård, segling och friheten med trimaran, utan överflödiga kommentarer. Bild@ Anders Jangö

I kroatiska naturhamnar

För några veckor sedan så skrev jag i ett blogginlägg att jag inte hade koll på de Corsair som jag mötte på E 4:an. Sedan dess är ordningen återställd. Från Lennart Larsson som är ägare till en C 28 CC (f d Eolina) fick jag detta trevliga e-mail som jag publicerar med skribentens samtycke.

"Hej Ulrich!

Du skriver i ditt senaste inlägg på bloggen att du mötte en 28cc utanför Helsingborg. Det var oss du mötte på väg hem till Göteborg efter fyra veckors segling i Kroatien. Vi seglar normalt på västkusten under vår och höst men trailar ner båten till Kroatien under semestern. I år var det andra året och vi börjar få lite rutin på detta. Det krävs lite pappersexercis för att klarera in båten samt att den är relativt välutrustad för att ha det bra, så det är en relativt tung båt som seglar omkring där nere. Vi ligger nog ca 5 cm djupare i vattnet än hemma. Gummibåt, två ankare, elverk, extra bensin, vatten, solskydd mm. Seglingen är underbar och jag kan verkligen rekommendera detta. I år hade vi fyra veckor med strålande sol, inget regn alls, 26 grader i vattnet och svaga till måttliga vindar. Corsairens ringa djupgående gör att vi hittar små ensamma vikar och finns det fler båtar i viken så ligger vi alltid längst in. Vi är i princip ensamma om att segla trimaran där nere och väcker stort intresse vart vi kommer. I år så fick vi sällskap av min svåger som tyckte idén var lysande och köpte en 27:a i USA och trailade ner den från Stockholm (Nice tri). Vi seglade tillsammans några dagar där nere och det var kul att få lite sällskap. Enda nackdelen med Kroatien är att det är ganska dyrt att ligga i marinor. Vi hade en toppnotering på 845 kr för en natt (+70% mot en kölbåt). Men det gör att man njuter desto mer i naturhamnar. Jag bifogar lite bilder..."

Tack för det!

3 dygn över Atlanten

Ingen har väl undgått att läsa om de fullständigt fantastiska överseglingstiderna som de båda trimaranerna Banque Populaire och Groupama nyligen har presterat över Atlanten. Med 3 dagar, 15 timmar, 25 minuter och 48 sekunder har Banque Populaire nu pulveriserat det gamla rekordet. Under ett dygn tillryggalade de 908 nM. Det är en snittfart på 37,83 knop. Genomsnittsfart! Begrunda det.

Gränserna töjs ständigt; det omöjliga blir möjligt tack vare forskning och utveckling och test av nya idéer hos briljanta yachtkonstruktörer. Samt naturligtvis resurser i form av en sponsor som satsar pengar, vilket genererar jobb och en massa positiv uppmärksamhet till företaget och som i förlängningen också ger spin-off till fransk båtindustri. Naturligtvis är seglarna viktiga också, i detta fall Pascal Bidégorry med besättning. Tala om "courage"!

Trimaranen som idé har fullständigt segrat; det finns ingen som kan ifrågasätta dess totala överlägsenhet som seglingsmaskin. En effektiv seglingsmaskin är naturligtvis också en bra seglingsmaskin; det finns inget motsatsförhållande i att segla snabbt och att segla säkert. Naturligtvis är Banque Populaire mer extrem och annorlunda konstruerad än en Corsair eller Weta, men grundprincipen finns där och erfarenheterna kommer på sikt att kunna tillvaratas. Det gäller design av balkar för optimal styrka, optimering av riggar, design av sidoskroven, roder, centerbord. En familjebåt behöver mer utrymmen, lite mer komfortdetaljer och den behöver vara mer praktisk och stryktålig, det är egentligen de enda skillnaderna.

När jag såg bilden på den första svarta Wetan, levererad till Holland, slogs jag av hur den vid en första anblick ser ut som en 60-fots racingtrimaran, seglad av en jätte vid rodret. Många framtida världsomseglare kommer nog att se tillbaks på hur deras drömmar började ta form bakom rodret på sin Weta.

Jag har sålt slut på ännu en omgång Wetor, och står just nu i valet och kvalet vilka färger jag ska satsa på? Om du är snabb och hör av dig innan jag lägger ordern så kan du få den i just "din" färg.


Sponsorn "Auckland Xtrm" ville ha den svart, då blev det så! Weta-sponsring - kanske något för ditt företag?

Semester

Dashen förtöjd i Nyadal, med Höga Kusten-bron i bakgrunden.

Jag har varit utomlands en del på sista tiden och inte hunnit blogga. Tyvärr handlar det inte om trimaransemestrar på några exotiska platser utan om båtleveranser. Av de sju senaste beställningarna har inte mindre än sex gått till Finland, Åland, Norge och nu senast Danmark. På väg dit i förrgår mötte jag två Corsair på E 4:an. En 750 Sprint i höjd med Norrköping vid tolvtiden och senare en 28 CC nära Helsingborg. Halvt chockad insåg jag att jag inte hade någon susning om vilka de var! Dålig koll? Eller har Corsair nu börjat bli så etablerat att det hör till vardagsbilden?

Hade jag haft en chef hade jag fått sparken för länge sedan. Först vann Jörgen Lannerstedt regattan Åland Runt med sin Corsair 36:a "Falcon Crest" och jag hann inte blogga eller göra en nyhetsnotis, sedan så vann Tomas Ericson havskappseglingen Bornholm Runt storstilat med sin Sprint 750 "Triquetrum" och ingen omedelbar reaktion från denna blogg! Att vinna Bornholm Runt på beräknad tid LYS mot båtar som "Essex Gir", en ren kappseglingsmaskin helt i kolfiber och med elva personers besättning, är fantastiskt bra gjort. Triquetrum hade en snittfart på cirka 10 knop över 100 sjömil och var i mål en halvtimme före Essex Girl. Stort Grattis, Jörgen och Tomas!

Jag har också hunnit med ett par dagars segling med en Dash 750, vilket också gav en möjlighet att se Höga Kusten. Första dagens tur gick till Mjältön (Sveriges högsta ö) och sedan till Bönhamn. Enligt de lokala turistmyndigheterna skulle där finnas en fin restaurant. Glada i hågen gick vi dit bara för att bli upplysta om att de stängde 20.30, vilket ganska väl sammanföll med vår ankomst. En restaurant som stänger 20.30 under högsäsong? Definitionen av en restaurant är väl att den ska erbjuda mat under kvällstid?

Vi bespetsade oss nu på frukosten. Hamncaféet där vi hade förtöjt Dashen upplyste oss om att vi måste lämna platsen senast 10.00 nästa morgon för då kommer färjan till Högbonden. "Inga problem" sa vi, då äter vi frukost här först!

Vi trodde att ett bageri/café öppnar tidigt på morgonen, men även här visade sig 08-logiken inte fungera eftersom man tänkte öppna först efter att färjan med alla presumtiva kunder hade avgått! Ibland behöver man inte åka utomlands för att det ska bli kulturkrockar.

Dashen var trevlig att segla och den blir en succé. Höga Kusten är också fin och värd en seglats, mest för naturens skull och den gamla fiskarbebyggelsen. Nästa år kanske vi deltar i Ulvöregattan, som är det största seglarevenemanget här uppe.