Läste en notis i SvD om en 65-årig svensk som byggt en katamaran och efter 14-15 månader kom fram till Trinidad, där han nu röjde på nattklubbarna i jakt på en kvinna.
Blev nyfiken och kollade lite på nätet. Jodå; 12 dagar efter avfärd från Stockholm så rände han på grund utanför Yarmouth, Norfolk, och med skador som han inte hade råd att åtgärda. Brittiska kustbevakningen klagade på att de inte hade möjligheter att stoppa hans vidare färd eftersom de ansåg att han saknade nödvändig kompetens och båten saknade dessutom den mest elementära utrustning, men de bogserade i alla fall iland honom. Detta var i augusti förra året, men han fick hjälp och lokal sponsring så att han kunde komma iväg efter åtta månader som skeppsvrak. Ortens ungar hade under tiden som sport att kasta sten på båten.
Direkt efter avfärd så la motorn av och då han inte hade vare sig köl eller centerbord så hade han inte så stort manöverutrymme. Han hamnade med helt sönderblåsta segel på kanarieön Gomera, där myndigheterna bötfällde honom eftersom han blockerade färjläget. Fort därifrån fullastad med öl till en närliggande hamn där han skulle reparera båten. Tyvärr missade han den ön och hamnade till slut utanför Trinidad, där åter lokala myndigheter fick komma till undsättning för att han inte skulle driva mot Mexico.
Han kom någotsånär rätt; hans mål var Karibien någonstans "för det såg så fint ut på vykort".
Väl i Trinidad så trivs han tydligen som fisken i vattnet och härjar som sagt vilt på nattklubbarna. Fast med tanke på hur utfattig han tidigare under resan sagt sig vara så undrar man hur det går ihop?
Precis en sådan äventyrare som i folks ögon gestaltar bilden av en flerskrovsseglare.
Men då finns det motpoler: SeaCart-gänget arrangerar "Round Gotland Midwinter Challenge". Det handlar om att mitt i vintern sätta rekord runt Gotland i en 30-fots trimaran. Här har deltagarna björnkoll och all elektronik, inklusive personliga EPIRB. Bara tanken på att inte varje sekund segla optimalt är säkert frustrerande. Naturligtvis är det inte helt ofarligt; att i hårt väder ramla överbord mitt i natten är nog inte något som man längtar efter. Om det blir kallt så kan nedisning bli ett stort bekymmer.
Denna sortens äventyr fulländar också bilden av flerskovssegling, fast nu som avancerat, extremt, farligt, macho, äventyrligt etcetera.
Det är ungefär lika långt mellan ett lådbilsrace och en F1-tävling som mellan katamarankillen och RGMC. Flerskrovssegling är verkligen mångfacetterat.
Jag håller mig till Corsairer och ser fram emot sommaren.
Klicka här så kommer en videosnutt från en Corsair 28 CC som jag hittade på Google
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar